Vilket familjedrama är du?

När mammalivet är ett helvete. Oavsett ålder på barnen. Då skulle man vilja ha den här appen:

  1. Vad är problemet? (här kan man antingen beskriva fritt eller välja bland olika alternativ av vanliga saker som barnen gör eller inte gör som orsakar drama hos mamman, pappan, vårdnadshavaren etc)
    tex ”barnet skriker och gör inte som jag säger”
  2. Vad vill barnet? (välj alternativ)
    1. Förstöra ditt liv
    2. Ha kärlek och uppmärksamhet
  3. Lösning:
    1. Ge barnet all kärlek du kan uppbringa
    2. Ge barnet all kärlek du kan uppbringa

Jag tror på det här som enda barnuppfostringsmetod. Och jag har trovärdighet. Jag har varit en mamma länge. Och sett många andra föräldrar och har tusentals samtalstimmar bakom mig där olika metoder och förhållningssätt har vänts ut och in på.

Den här metoden är precis så enkel som den kan vara. Den handlar om att släppa taget om sin egen idé om hur allting ska vara och låta barnet få växa i kärlek. Och det finns bara en regel.

En enda enkel regel. Däremot inte lätt. Inte alls. När dramat redan är igång och man själv spelar huvudrollen är det ju inte läge att själv lägga ner pjäsen.

Men bortom varje familjedrama finns en kärleksfull komedi. Vilken pjäs vill du helst ska vara ditt liv?

Här är två andra erfarna typer som uttrycker det jag menar i ett lite bredare perspektiv.

Vad kan jag göra för dig?

Why I want to be the dog

För att jag ska kunna vara hunden behöver jag vara i ett varmt land. Och ledig.

Egentligen har jag allt.

Eller, jag har ju allt.

Det är ju helt uppenbart att det inte lider någon verklig, dvs fysisk, nöd på en person som lever det liv jag lever.

Att en sån som jag skulle vilja be om mer är egentligen förmätet. Men sanningen är att jag vill ha mer. Jag vill organisera mitt ekonomiska liv så att min själ får utrymme att växa utifrån den plats den är nu.

Hur jag än försöker vila, arbeta själsligt, meditera, yoga och landa så fortsätter rastlösheten att dra i mig.

Jag vill resa.

Jag vill kunna resa utan att det ska ge ett ekonomiskt bakslag i ett halvår.

Samtidigt.

Vill jag öka den standard som jag lever i.

Jag vill att det ska vara den naturligaste sak i världen att köpa höstskor till barnen, och en ny jacka till vintern, och nya byxor när de gamla blivit för små.

Utan att få panikångest när sonen säger att han behöver klippa sig och jag just hade planerat att faktiskt satsa på ett SL-kort den här månaden.

Det finns ingen anledning för mig att ha fastnat i de här ekonomiska mönstren. Jag har ett bra jobb, en bra inkomst. Vi är två om allt, två som delar alla inkomster. Men ändå är det som att jag/vi inte kommer ikapp.

Pengar är som andetag. De kommer och de går. Pengar är i grund och botten en form av energiomvandlingar.

Nu har jag tänkt ut att om jag kunde omvandla min egen energi till ett värde av 10 000 kr extra i månaden efter skatt så skulle det plötsligt bli värt besväret att göra en resplan och konkretisera drömmarna.

Så då har jag börjat fundera på vad sjutton det finns som jag skulle kunna tänkas erbjuda som någon eller några är beredda att betala 10 000 kr för varje månad. Det är en rolig liten lek att pyssla med.

Här är några förslag som jag kan komma på:

  • Ge dig andliga råd från toppen av ett berg?
  • Texter och bilder i bloggform som får dig att skratta?
  • Rådgivning om föräldraskap (mina två barn är grymt fina)
  • Rådgivning om kost och motion, med fokus på misstag som jag begått åt dig, som du alltså i så fall skulle slippa? (En sorts proaktiv rådgivning)
  • bloggposter om min vardag, och reklam som du kan klicka på?

Lukrativt som få andra förslag! Det är din tur nu. Hör av dig, jag kan hjälpa till med nästan allt!

 

En Megha-paus

När man jobbar är det lätt att glömma ta en paus. Idag kom jag ihåg att göra det och då blev det inte bara en paus, utan en Megha(n)-paus. Har även upptäckt att man kan dansa på jobbet [om man stänger dörren först].

Dansa genom stormen

Medan regnet smattrar på rutan utanför och huvudvärken sakta avtar skriver jag mitt första blogginlägg på över ett år innan jag kan sätta igång med dagens dag.

En sak är i alla fall säker. Och det är att ett liv aldrig står stilla.

Det är hela tiden en ström av saker som går igenom, runtomkring och förbi ens person under den tid man har här på jorden. Alltså. Om jag bestämmer mig för att det inte ska hända någonting, då börjar det hända ännu fler saker.

Ja, det här låter kanske flummigt, men just så är det. Prova att stanna upp. Prova att ha som mål att inte ändra någonting, och se vad som händer.

Det var just den målbilden jag satte för mig själv på nyårsafton för två år sedan. Inga flyttar, inga resor, inga nya jobb, inte börja någon ny diet… Bara vara. Det var målet.

Den resan som jag varit på sedan dess, först på ett omedvetet plan, sen i kris, och nu på ett mer medvetet sätt.

Man kan sammanfatta det hela ganska så bra med den här bilden:

dance

Att fatta det. Att fatta att varje dag är ett andetag. Att det enda som är viktigt är att andas. Resten kommer att ordna sig bara jag släpper rädslor och oro.

Shit. Jag visste inte ens att jag bar på en massa rädslor och oro. Jag trodde jag var fri från dem. Men jag hade till och med lurat mig själv.

Stormarna upphör aldrig. Det kommer nya hela tiden. Att lära sig att dansa igenom dem är den viktigaste personliga utveckling jag någonsin gjort.

Får väl skippa dadelpurén då

Det är den tredje dagen av detoxen. Jag känner inte av några av de symptom man förväntas få när kroppen gör sig av med alla gifter och slaggprodukter. Och så fick jag just veta att det kan bero på att jag äter dadlar. Dadlar innehåller alltså väldigt mycket socker och kan därför med fördel användas som sötningsmedel i till exempel cashewmjölk.

Så jag lägger väl ner allt som har hög sockerhalt över huvudtaget. Vore ju bra med en utrensning på riktigt, så att kroppen faktiskt får den semester som det är tänkt.

Hur som helst så får det här med att detoxa till och med mig att intressera mig för mat, och till viss del även matlagning. Det händer något med mitt mindset när det är ”bra” matvaror jag jobbar med. Det spiller även över på att jag äter maten mer andaktigt. Det är som att det känns respektlöst att ”moffa” (konstigt ord) mat som är lagad på bra råvaror.

Det här är dagens frukost:

Fruktig bovetegröt med cashewmjölk och mango

Fruktig bovetegröt med cashewmjölk och mango.

Och middag:

Aloo – palak – Indisk gryta med kikärtor, sötpotatis och spenat (ca 4 port)

Aloo – palak – Indisk gryta med kikärtor, sötpotatis och
spenat (ca 4 port)

Det blev fyra stora matlådor efter middagen (delvis på grund av att det bara var vuxna som tyckte det var gott).

 

Höga hästar… och så vidare

 

Att söka jobb (förklaring till varför jag gör det hittar du här) är som att åka känslomässig bergodalbana.

Jag pendlar mellan fullkomlig hybris, och en känsla av att vara helt hög på min egen förträfflighet, och att känna att jag inte kan ett endaste litet dugg och tänker att det kommer att bli Arbetsförmedlingen för resten av mitt liv. Det blir tydligt i att det ligger något i det där med att fallet blir både längre och hårdare om man flyger högt.

Här har jag samlat ihop några av skälen till att jag blåst upp mig själv som en jättestor ballong. Det mesta inkommet efter att jag delat inlägget om vad det är jag vill göra. En sådan här samling bör alla ha att kika in på när det känns lite tufft.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och som om inte det var nog så finns ju även rekommendationerna på LinkedIn. Ingenting värmer mer just nu än så mycket cred från människor som jag jobbat med både dagligen under lång tid och i kortare snabbare projekt. Kommer att återvända hit för att ”tanka” tills det är klart med vilken utmaning som kommer att bli min nästa.

 

 

Bråliga nyheter, gravöl och blicken framåt #nyttjobb

Idag hände det sig att vi gick ut med det som jag hållt hemligt i snart två veckor. Att fina underbara Bloggbyrån har gjort sitt. 

Det är, och känns, som vi skriver i inlägget, bråligt. Som tur var kom Rasmus över och räddade oss med gravöl och gravblomster.

IMG_0192

Fina grejer det.

IMG_0191

Så nu när vi skålat och sånt känns det mindre tungt och lättare att gå vidare. Så jag siktar nu mot nya kul grejer. Bring it on!

Malmö morning routine

Man måste springa in varje ny stad.Hotel Royal ligger bara ett kvarter från Kungsparken. Perfekt!Väldigt fint  och rogivande. Det var bara jag och herr och fru anka som var vakna:Rödmosig och snart borstad i vita hotellhanddukar. Upptäcker jag att helgen blir nåt att se fram emot.Och hotellfrukost är ju alltid spännande. Melon och ananas med någon sorts jordgubbsröra fick det bli. 

Nu checkar jag ut och går för att möta dagens webbredaktörskurs för att bistå med en omgång sociala medier.

Paus i improfabriken

Känsloträning och en förkylning som gömmer sig i halsen är en kombination som känns ungefär som att sandpappra på stämbanden. 

Så, nu vet ni det. Och jag vet det. Och bilden har ingenting med texten att göra. Annat än att den är tagen på improvisationsteatern. I pausen.