Lägger mig platt och erkänner –

Det är knappt man vågar fråga. Men det är en grej jag verkligen inte fattar. Och nu struntar jag i om jag gör bort mig helt och avslöjar att jag är helt bakom flötet.

Jo, det gäller det här med fildelning, mediehusens framtid, författares, journalisters och musikers rätt till ersättning för sitt jobb. Trots tusentals inlägg och böcker på ämnet lyckas jag inte fatta. Åsikterna går isär, det är de som vill ha det som det alltid varit mot de som tycker att allt ska vara fritt och däremellan är de som försöker hitta en gyllene medelväg, så långt är jag med.

Jag är också med på att musiker och författare troligtvis inte kommer ha några problem. Jag är övertygad om att den gratisreklam som viral spridning av verk innebär kommer att väga upp för eventuell förlorad inkomst. Däremot blir jag orolig för journalistkåren när man säger att ingen vill betala för en nyhet. Vi har egentligen aldrig betalat för nyheten utan för distributionen. Och det är här det slår slint i mitt huvud.

Jag hade aldrig betalat ett öre för att någon stackare skulle åka ut mitt i natten i midvinterkyla för att lämna en tidning utan innehåll i min brevlåda. Jag har heller aldrig tänkt ”Åh vad bra att Seven Eleven har tidningsställ, vad fint att det står tidningar i det också” och därefter betalat för tidningens placering och gått därifrån. Självklart är det innehållet jag vill åt. Självklart är det innehållet jag betalar för.

Lika självklart är det också för mig att jag får alla mina nyheter gratis idag på internet. Och mycket av det jag läser på nätet kommer från samma källa som tidigare hittades på Seven Eleven eller i brevlådan. Annat kommer direkt från källan, eller via dess PR-byrå. Och jag älskar det. Så klart. Det är gratis, det smakar gott och jag kan diskutera det jag läser med andra. Toppen. MEN:

Istället för att gå in i något resonemang runt det här (det är redan gjort alltför många gånger av tusen gånger skarpare hjärnor än min) tänker jag mig ett scenario.

I morgon bitti skvalar musik från radion, tidningen kommer inte och istället

Kom igen Kreti och Pleti

Igår hamnade jag i diskussion på Cissi Wallins blogginlägg om finkultur och elitism. Jag tycker nog att Fredrik Thoréns slutkläm sammanfattar exakt min åsikt och jag önskar så innerligt att det kunde råda koncensus om det. Han skriver:

”Jag likställer kids som sätter upp en romersk kärlekspoesikväll i matsalen och bjuder på grönt te med andra kids som gör en egen modecatwalk, en pjäs om hårda livet på hisingen eller ställer ut grafittimålningar.”

Det som gjorde att jag kommenterade Cissis inlägg var att hon ställer följande frågor:

”Varför är finkultur fult i Sverige? Varför läser inga svennebananer(mig inkluderad) kultursidorna? Varför går inte kleti och pleti på teater eller konstutställningar?”

Exakt samma frågor som jag går omkring och grunnar över.

* Kulturutövarna själva har en del i ansvaret, dels genom

Tur med kul kultur på jobbet

Mitt jobb är fantastiskt roligt och innebär en enorm utmaning i balansgång och fingertoppskänsla. En månad har gått sedan jag välkomnades med öppna armar och alla är glada att jag är där och bidrar med min kompetens. Jag har smugit igång närvaro på Twitter- och Facebook. Hur bloggen ska kickas igång igen kanske inte låter som ett problem, men det är inte bara att dra igång. En mängd internpolitiska, integritets- och kvalitetsfrågor måste vara besvarade innan vi drar igång om vi vill ha kontinutitet i det hela. Hur mitt jobb ska komma att se ut är fortfarande dimhöljt.

Sen har vi det angenäma arbetet med att sätta sig in i alla produktioner. Jag försöker gå och se allt vi spelar just nu och ser till att närvara vid kollationeringar och provdagar så gott det går.

Den här veckan har jag sett

Knäpper upp skjortan försiktigt

Strategin växer fram under tiden som jag provar mig fram lite med ton och takt. Det finns inget självklart med hur man för ett guldblästrat hus med landets integritetsfulla skådespelarelits talan. Det är en utmaning att över huvudtaget få tag i folk. Jag har tagit fram ett utkast på en realistisk plan och en vision. Förhoppningsvis kommer det snart att märkas vart vi börjar.