È re nån som har ringt?

Det fanns en tid då min första fråga när jag kom hem var ”É re nån som har ringt?”, eller ”var det nån post till mig?”.

Sen följde en tid då det första jag gjorde när jag kom hem var att kolla om det blinkade på telefonsvararen, posten kollades ivrigt igenom fortfarande.

Var svaret nej så betydde det att jag var ensammast i världen. Var svaret ja så betydde det att jag var totalt poppis.

Idag har jag ständig kontakt med alla (nästan) vänner på Facebook, Twitter, msn, bloggy och mobiltelefonen. Alltid tillgänglig i ett flertal kanaler. Varje dag har jag kontakt med massor med folk. En del jätteytlig och andra med mer djup. Det är djupet man vill åt. De dagar då det bara varit ytliga kontakter och ingen som kommenterat mina uppdateringar eller kommentarer, då är jag ensammast i världen. När det kommer ett @monawallin, DM eller en kommentar på FB så är jag totalt poppis.

Idag var jag typ en riksangelägenhet. Jag är totalt överväldigad över alla jättefina kommentarer på Facebook efter att jag basunerade ut budskapet om att jag fått jobb.

STORT tack till alla er som gjort min glada dag till ännu gladare. Tack alla mina vänner för att ni finns.

Kommentarer