24-timmarsproblemet

24-timmarsproblemet har gjort sig rejält gällande under en längre tid. Dygnet har för få timmar och jag försöker få flera timmar på mig genom att dra ner på sömnen. En strategi som INTE fungerar, kroppen kollapsar. Förra veckan låååååvade jag mig själv att börja lägga mig tidigt så att jag skulle orka ta tag i det här med träningen och så. Det gick i två dagar. TVÅ dagar. Jag la mig 23.00 och vaknade utvilad. Jätteskönt! Men sen ramlade jag in i gamla vanor och höll mig uppe på tok för sent, vågar inte ens säga hur sent. Och när jag får för lite sömn blir jag trött och slutar kunna prioritera, alltså ryker träningen först eftersom jag inte förstår mitt eget bästa.

Så nu har jag fattat. Jag prioriterar fel redan när jag inte går och lägger mig.

Men då till det viktigaste. Hur? HUR? ska jag då hinna allt jag vill göra? Allt jag vill göra vaddå? Ja men – äta, jobba, vara med barnen, hålla sig ajour med kompisar/nyheterna/twitter, få utlopp för sin egen kreativitet (blogga/fota/spela piano/sjunga/spela teater/redesigna bloggen), träna, mingla och gå på After Work, läsa böcker, titta på film, umgås med sambo, städa, tvätta, laga mat, gratulera folk på födelsedagar och dessutom hinna sova.

Jag vill vara en god vän, vara en god mor, vara en god syster och dotter, vara en god sambo. Men jag har tappat bort mig helt och känner det som att jag har hamnat i någon sorts läge där jag är mer eller mindre ingenting. Gör allt för snabbt och med för lite hjärta för att jag inte har förmågan att välja. Det här har varit ett problem länge, det går i vågor, ibland kommer två dagar som i förra veckan då jag tar tag i saken, men då blir det ju så himla tråkigt.

Jag måste skaffa mig en strategi. Hur gör du?

Kommentarer