Att börja är en bra start – om att sätta mål, mäta och analysera kommunikationsinsatser

Igår skrev jag om drömmar och mål med livet. Idag kommer det handla om samma sak, nästan. I alla fall om mål. Och möjligen drömmen om att kunna stå helt rak i ryggen, spänna ögonen i en person och på fullaste allvar kunna säga ”jag jobbar målinriktat”.

Om man jobbar med kommunikation på internet finns det inga ursäkter. Mål ska sättas och de ska mätas och analyseras. Helst i den ordningen. Men precis som med livsmålen (med ref till gårdagens inlägg) är det några saker som måste vara på plats innan man kan komma dit.

  • Man behöver ha kunskap om vad som går att mäta. 
  • Man behöver ha kunskap om hur man gör för att analysera det man mäter. 
  • Man behöver ha målinriktade aktiviteter att kommunicera för att kunna sätta mätbara mål för kommunikationen.

Kommunikationsmål är lätta att sätta när man får bestämma själv, eller om man har ett tydligt kommunikationsuppdrag. Så är det dock inte alltid.

Ibland tillbringar man mycket arbetstid åt att planera och kommunicera innehåll utifrån projekt med otydliga projektmål. Som kommunikatör har man här ett val. Antingen ignorerar man sin vetskap om att det är ett ineffektivt sätt att jobba på och fortsätter som förut, går på fingertoppskänsla och magkänsla. Eller så gör man något åt det.

Väljer man det senare är det bra att börja med att bli extra tydlig och ställa de rätta frågorna till projektledare, kampanjansvariga etc. för att kunna föreslå relevanta och mätbara kommunikationsaktiviteter. Gör man det tvingar man också fram tydliga projektmål, vilket i sin tur hjälper projektet på traven.

Samtidigt ser man till att lära sig använda relevanta analysverktyg, till exempel Google Analytics och Facebook Insights.

Under tiden som man vänjer sig själv och andra i organisationen vid att sätta tydliga mål för projekt och kommunikation och lär sig hantera analysverktygen kan det hända att man famlar lite. (Observera att jag skriver i ”man”-form här, det är bara för att jag inte fullt ut kan stå för att det är jag).

Man mäter och analyserar lite i efterhand: ”Hur gick det?” Även om frågan är felställd, eftersom det inte är definierat vad det var som skulle ha gått hur, finns det lärdomar att göra.

Genom att titta på vad olika aktiviteter lett till lär man sig något om vilka mål man skulle kunna sätta. Man kanske inte kan prata om resultat, men det blir åtminstone upplyftande att se att en Facebookuppdatering som delats många gånger också verkar ha lett till någonting av värde för organisationen.

Så sitter du och tänker att ”jag borde” mäta något för att kunna analysera om du gör rätt saker? Eller tänker du att ”någon borde…”? Som bekant så kommer ingenting att hända av sig själv.

Då är mitt råd: ”Just do it”. Det är bättre att börja famlande än att inte börja alls.

Då var vi uppe i blogginlägg nummer 62 i #blogg100. 

Kommentarer