Avintellektualisera mera

Det här med kultureliten och finkulturen igen dårå. Det försvinner inte från min hjärna. Det är för viktigt. Och jag försöker verkligen förstå alla mekanismer. Jag har fortfarande ingen definition på de två begreppen som jag tycker är vettig, men det är väl en del i den introverta utredning jag just nu håller på med.

Ett tag har jag gått omkring och tänkt att det är kulturrecensenterna som ställt till det genom att skriva obegripliga texter om något som kan vara så enkelt som ren underhållning. Men efter att ha plågat min omgivning med otaliga diskussioner där jag har försökt hävda den ståndpunkten lägger jag ner den. Mestadels för att jag insett att många inte tycker texterna är obegripliga.

Att kulturutövarna själva skulle stå för det elitistiska synsättet är säkert till viss del sant. Men övertygelsen är stor om att det snarare handlar om en strävan efter kvalitet från deras sida, snarare än att de ser ner på de som inte förstår. Skulle det vara så föreslår jag att det kan handla om frustration. Det kan inte vara lätt att skapa saker som hela tiden blir kritiserade för att vara obegripliga när man själv förstår och det är valfritt att konsumera. Lite känslan av ”jamen gå någon annanstans då”?

Nä, nu är jag inne i en process där jag börjar tänka att allt är faktiskt okej som det är. MEN det finns ett stort glapp. Konstnärer måste få göra sin grej och utvecklas med det. Det är deras rätt. De som förstår det måste få fortsätta läsa om det på den nivån och konsumera kultur som utvecklar dem.

Glappet är däremot stort till oss som inte är där, eller nästan där, vi känner oss utestängda och ovälkomna. Jag vet att det finns konst som kan få även oss att uppleva, känna och utvecklas. Det är inte alltid så svårt. Men vem talar om det? Vem säger ”Hallå hörru gå å kolla in ”Flicka i gul regnjacka” på Dramaten, den é lite knasig så där, ingen action direkt, och rätt tjatig, men man fick en skön känsla i kroppen efteråt, lite som att gå på spa”?

Svaret är: Ingen! Inte ens vi på Dramaten som jobbar med kommunikation. Vi vänder oss till samma människor som kan läsa recensionerna i de stora morgontidningarna och skaffa sig en uppfattning. Och det är som sagt bra. Det är klart vi ska vända oss till dem. Men inte bara. Många säger att det inte är för alla. Vi kommer aldrig få alla att komma till teatern. Jag tror inte på det.

Jag tror vi kan få alla att åtminstone försöka. Kanske inte genom att skriva på stockholmsdialekt, men genom att intellektualisera lite mindre. Vi gör det med allt! Det verkar så mycket svårare än vad det behöver vara. Och ja, det intellektuella finns där, för de som vill att uppfatta. Men jag anser att det finns mer att få ut av en teaterföreställning än intellektualitet.

Ta vår text om en föreställning som ges nu under Halloween till exempel. En läskig historia som riktar sig direkt mot ungdomar. Satsningen känns klockren repertoarmässigt, bildmässigt och delar av texten är också klockren. Men, till och med i denna annonsliknande bild ska det intellektualiseras och psykologiseras. Jag vänder mig inte emot att man gör det. Det hör liksom till, men måste man, måste man verkligen göra det i annonseringen? Hur många skiter i att gå för att det verkar krångligt och jobbigt och går på bio istället?

Blodvember

Och då kommer vi osökt in på min roll på Dramaten. Jag sitter ju i en härlig sits. Men den är på nåder, på halvtid, med insikter om potentialen och en känsla av att vara en hermelin bland katterna. Jag vill fylla ut glappet. Vara den som berättar om våra föreställningar på ett språk som den oinvigde förstår. Med små myrsteg gör jag också det mer och mer, hela tiden skräckslagen över att förlora jobbet, att Dramaten ska tappa sitt fina anseende, bli utskälld och hatad av de som hållit på med detta i hundra år och vet hur det ska göras. Min farhåga är kanske obefogad, men jag vill veta vad folk tycker: Kan Dramaten prata enkelt och hävda att en teaterföreställning inte måste vara intellektuell.

Tack vare mitt framträdande på Disruptive Media Conference igår fick jag kontakt med Britta Blomberg på Cirkus Cirkör. Hon föreslog till min stora glädje att vi borde starta ett nätverk för Social Media Managers som är verksamma inom scenkonsten. Alla som tycker det här är intressanta frågor – join in! Ge mig en hint så berättar jag var när och hur.

Mer slutkläm än så blir det inte här. Diskussionen måste fortsätta tills jag har förstått och fått svar på mina frågor. Tydligare än så här blir det inte heller, för jag har så många om och men i huvudet som jag besparat er här för att det inte inlägget ska få boklängd.
Så hoppa in i diskussionen så reder vi ut det här.

Kommentarer

Biljetter inköpta till Blodvemberfesten. Dock först till 7 november. Håller med dig om annonsen för den. Delvis var texten lite väl vuxenresonerande med tanke på att den säljs ut som ”höstlovstips” – ett begrepp som oftast används för att signalera något till yngre målgrupper – men kanske tänkte man i första hand på föräldrarna som ska betala tonåringarnas teaterbesök.

Biljetter inköpta till Blodvemberfesten. Dock först till 7 november. Håller med dig om annonsen för den. Delvis var texten lite väl vuxenresonerande med tanke på att den säljs ut som ”höstlovstips” – ett begrepp som oftast används för att signalera något till yngre målgrupper – men kanske tänkte man i första hand på föräldrarna som ska betala tonåringarnas teaterbesök.