Baletten, återigen, vad gör man?

Jag stod vid väggen i den lilla salen med speglar. Det var nästan så tårar rann ut ur mina ögon. Där, bland de andra rosa små töserna befann sig även min lilla flicka. I vitt linne, tyllkjol, små strumpbyxor och sina nya rosa dansskor (som var alldeles för stora).
Med armarna rakt ut och knäppta händer gjorde hon precis som fröken sa och dansade fram som en häst. Hon var så otroligt duktig.
Förtrollningen bröts när hon blev tvungen att gå på toaletten. Hon ville skynda sig tillbaka, så då gjorde vi det. Väl inne igen var det dags för den individuella delen av lektionen; att ta sig över hela golvet föreställande något valfritt djur.
Det valfria momentet är det enda som tyder på pedagogisk tanke från frökens sida. Margerita, dansfröken, vill ha åååårrdnning. Hon ser inte humor alls i att barn kan vara busiga, pratiga eller blyga.
Min lilla söta och modiga (hon dansade ju för faen själv, detta var ett stort framsteg) flicka gick till den sidan av rummet där de andra barnen var, alldeles själv. Men där var det stopp.
”Vad vill du vara?” Frågade dansfröken.
Det kom inget svar. Då skakade dansfröken på huvudet, kom över till den sidan där jag stod. Spände ögonen i mig och frågade:
”Hur gammal är hon?”
”Tre”, svarade jag, ”hon är väldigt blyg”.
”Ja, väldigt”, höll fröken med.
Sen var det inte mer med det. Min flicka ställde sig i ledet igen men när det drog ut på tiden att samla alla så brast det för henne.
Tårar sprutade, vi gick ut, jag tröstade, jag var arg, skitarg, jag frågade:
”Vill du gå in igen?”
”Jaaah, men du ska dansa med mig”
Jag tycker att det var något av det modigaste jag varit med om. Hon var så stark.
Den här historien berättar för mig att vi gör rätt som går dit, för hon vill verkligen dansa. Som hon anstränger sig i övningarna trots att hon inte alls vågar egentligen.
Nu är det bara det att jag är ARG på balettfröken. Tar man in så små barn på dans tycker jag att man får ha lite förståelse för deras olikheter.
Det finns en uppenbar risk här. En stor risk att lusten att dansa slits i stycken av den kalla atmosfären i danssalen.
Det finns också en förhoppning om att hon växer av att våga gå dit. Att hon stegvis vågar göra mer och mer.
Nästa termin hoppas vi på en plats någon annanstans, där det är accepterat att vara blyg.
Vad gör vi tills dess?

Kommentarer

Jag gick själv på city balettskola i ett år, dock vid äldre ålder, sen började jag på Kungliga Svenska balettskolan. Och jag kan säga att city var asbra. Det bästa är ju föreställningarna, där Margarita är är den ändå (tror jag iaf) som har föreställningar för så små barn som 5-6åringar! Låt din dotter vara kvar där så kommer hon bli med uttåtriktad och våga. Margarita är en bra lärare!
Om hon sen bestämmer sig för att söka till Kungliga svenska balettskolan och kommer in så får du verkligen passa dig för lärarna, vissa mobbar verkligen ut barnen. Där är det risk för att tappa lusten och kärleken till dans. Som jag gjorde!
Hoppas din dotter har det kul och utvecklas!