Bäst i test

Eftersom jag vet att ni undrar så ska jag nu berätta för er att jag har världens finaste barn. Så är det. Dessutom erbjuder de omväxling. En är stor och rak medan en är lite mindre och mjuk. En är framfusig och hoppig medan en annan är eftertänksam och sittig. Men när de ska samtala byter de. Den som vanligtvis hoppar runt står stilla och gör sig hörd. Den som vanligtvis sitter och pillar och tänker studsar upp och ner för att få det sagt så fort som möjligt så han kan fortsätta filura med sitt.

Båda är bedårande söta och skulle kunna misstas för dockor. Men de beter sig inte alltid lika docklikt. Jag får ofta höra att jag är en dålig mamma. Men det är oftast när det är sent på dagen eller när jag gjort mitt mammajobb riktigt bra, (alltså inte bara sagt ja till deras krav på till exempel godisintag). Idag fick jag veta att den lilla och mjuka har några olika drömmar. När hon blir stor ska hon antingen bli sångerska, isprinsessa eller jobba med naturen, som att plocka skräp och så. Den stora skulle för dagen hänga på sin kompis som var hos oss och leka och bli flygplansmekaniker. Oj vad vi skrattade åt att det skulle vara deras fel då när flygplanen kraschade. Egentligen är det ju inte roligt alls, men vi fick nog samma bild på näthinnan allihop, då kan det bli så.

De båda har egna rum att sova i sedan vi flyttade. Men nästan varje kväll tassar den ena in till den andra. Ungefär lika ofta åt varje håll. Med någon liten nalle eller filt. Och sådär sårbara och nakna som bara både raka och mjuka barn kan vara. Och då vill jag att tiden ska stanna, önskar att jag alltid var närvarande, ångrar att jag ofta är upptagen med mitt och annat som finns utanför våra kramar och pussar. Sen bjuder jag in dem till min värld, så mycket jag bara kan. Och tänker att jag alltför sällan öppnar dörren in till deras värld. Fast det gör nog inte så mycket för de är bäst. I test.

Kommentarer