Borta bra men hemma bäst???

Vägkant på Orust

Gräs, hav och berg. Vad mer kan man behöva?

Fjorton dagar på andra orter. Fjorton dagar av härliga naturupplevelser, suveräna människor, total avkoppling, underbar mat och allt det som man i övrigt kan önska av livet. Ändå har vi under dess fjorton dagar vistas i det land jag i större delen av mitt liv vistats. Detta land som jag i vanliga fall hånar pga dess sjukt urusla klimat. Jag har alltid rynkat min panna då det har påståtts att Det är så häääärligt med de fyra årstiderna. De rynkorna finns där för de undrar, vad i helvete menar du? Vilka fyra årstider? Menar ni hösten, vintern, våren och sommaren? Jag frågar, hur skiljer ni dem åt? Vad är det som gör de så speciella i förhållande till varandra? Vad är det, förutom MÖJLIGEN temperaturskillnaderna, som skiljer vinterns regn, rusk och eventuella solchanser och sommarens regn, rusk och eventuella solchanser åt? Eller hösten och vårens för den delen. Varför är det ingen annan än jag som förstått att vi är lurade? Det finns inga årstider. Det finns bara olika grader av regn och rusk och eventuella solchanser.

Nåja, luttrad och nästan vetenskaplig har jag genom mitt svenskaklimathat blivit och var totalt förberedd på denna sommars brist på varma baddagar. Redan i januari hade jag järnkoll på att detta skulle bli en extremt obadvänlig sommar. (Hur jag förespådde det är en hemlighet som jag ska ha bra betalt för att uttala).

Tack vare min förbereddhet har det ärligt talat inte gjort så mycket att vädret varit till 2/7 riktigt uselt och till 5/7 sådär. Mycket annat har jag och min familj och ressällskap upplevt.


Det började med en äkta misstanke om spöken i huset vi skulle inhysa under en veckas tid. Levande tavlor och bevis i gästboken om svepande gestalter. Baron Bildt måste ha haft någon rastlös själ i sin ätt.

Huset var annars stort nog för massor av springaruntochskrikalekar, nuskaviflyttalekar, doktorlekar, teaterlekar och mycket annat. Dessutom kunde man dricka massor med vin, äta god mat och kämpa sig blå med ett pussel med en bild av en fruktkorg på tretusen bitar. Om någon undrar om vi lyckades lägga det så kommer den inte få något svar annat än, varsågod och låna detta pussel och försök göra bättre själv…

En liten krabba


Del av en dagsfångst

Stjöstjärnor

Krabbfiske, snäckor, maneter, sjöstjärnor. Hela Orust visade sig svämma över av havsskatter. Felix och Zoë hade fullt upp hela veckan. Leia visade sig egentligen vara en bergsget. Tänk vad man inte vet om sina barn. Cailyn den lilla solstrålen lyckades med konststycket att somna så fort vi skulle göra något roligt. Jag antar att det antingen var hennes kommande sjukdom som slet i henne. Det kan väl inte ha varit den Wallin-Gripiska dygnsrytmen som förstörde???

Bebyggelsen på Åstol

Det finns en ö söder om Tjörn som heter Åstol. Dit åkte vi med båt en dag. Det ösregnade. Trots regnet var det en av de vackraste platserna jag sett i hela mitt liv. De vita husen som nästan byggts omlott påminde mig om Grekland. Skrindorna och skärgårdsmiljön fick mig att tänka på Möja. Där vill jag leva som pensionär. Fast inte på vintern…

Del av hamnområdet på Åstol

Att vi med en farmor och en annan familj lyckades inte bara hålla oss undan konflikter utan faktiskt inte riktigt råkade ut för några… (stora i alla fall…) är ju bara det en upplevelse.

Underbara lummiga tomten hos Marianne.

Från det Bildtska spökhuset på Ebildslätt drog vi oss senare vidare till gröna, tysta, surrande och harmoniska lilla Torpa utanför Tranås. Översvämmad mark på vägen dit bevisade att detta nog är en av de regnigaste somrarna i historien.
Detta lilla snultronställe som vi återkommer till varje år är en sån där plats dit man kommer och bara andas. Jag lovar att det inte händer mycket där. Om man inte får adrenalinkick av kor som råmar, blåbärsplockning eller kanske flugjakt får man söka spänning någon annan stans. Dessutom. trots att torpet/torpen är 100 – 150 år gamla är de fullkomligt spökfria. Det är bara grönt. Grönt och skönt!
Grönt och skönt

Man kan tom köpa sina ägg i äggaboa.

Äggaboa
Vi fick en soldag och då drog vi till Asby sand för att fånga stimfisk. Ja, jag trodde jag skulle få sola och läsa min bok men det visade sig snart att det skulle jag INTE. Jag skulle fånga små små stimfiskar med en nalle puh-hink. Jag tror jag ska anmäla mig till Robinson om det blir en ny omgång.
I Tranås, sista dagen, tack vare att barnen skulle kissa och det var upptaget, hittade JAG, för första gången i hela mitt 38-åriga långa långa stövellösa liv, ett par bruna mockastövlar med snörning. Jag såg dem. Jag gick försiktigt fram emot dem. Jag kände på dem. Jag drog lätt i dem och tänkte, va fan, det här är inte möjligt. Jag visste. Jag vet inte varför jag visste. Antagligen har jag provat tillräckligt många stövlar för att kunna avgöra skillnaden, men jag visste. Dessa stövlar skulle jag kunna ha. Jag har aldrig förut fått ett par stövlar över mina vader. Dessa satt perfekt! Dessutom var de i min stil. Till råga på allt var de nedsatta till halva priset. Det kanske finns en gud trots allt. En gud som har sett mitt lidande över att aldrig någonsin ha hittat ett par stövlar som passar. Halleluja!
Underbara dagar som avslutades med ett tårfyllt adjö när vi åkte vidare på nästa äventyr, Vadstena. Vi skulle parkera när vi kom fram till huset som inte syntes. Andreas kom och mötte oss i sin hyrda djungel. Vi hann se oss runt i huset innan han åkte för att sminka sig och klä på sig för att spela Edmund i Kung Lear på folkets park i Vadstena. Läs mer på http://kulturcentrum.vadstena.se/shakespeare.html
Jag och min underbara lilla familj drog ut på stan och åt lunch (kl. 16.30…???) på Micasa och shoppade middagsmat på Coop. Vi använde också stans modernaste hus, toaletten på torget. Den hade en för mig helt ny compactliving automat med vatten, tvål och tork i samma öppning under spegeln. WAOW!
Lite senare var vi hemma hos Andreas i djungelhuset och jag drog på mig mina stövlar och åkte till Folkets Park för att se Shakespeare på Gräsgårdens version av Kung Lear, fast det var på Folkets park, inte på Gräsgården.
Jag tyckte om föreställningen tack vare att Andreas var så bra. Jan Tiselius som spelade kungen var också riktigt bra. De hade valt att spela i (köns)neutral klädsel, beige linnekostym. Rang och tillhörighet visades med hjälp av små rosetter, knäband och olika mössor på ett snitsigt sätt. Jag älskar deras otvugna regi, scendekor och spelsätt. Två saker drog ner årets pjäs och gjorde att jag inte tyckte lika mycket om denna föreställning så som jag älskat de jag sett tidigare. Folkets Park… Långt ifrån så charmigt som gräsgården där de brukar spela. Sen saknade jag värmen i ensembeln. Jag hade hört att det fanns en del slitningar inom gruppen men jag hade ingen aning om att det kunde påverka en föreställning så mycket att till och med jag skulle se skillnad.
Vadstena slott
TADADAM!!!! Dagen efter…. Vadstena by day med den stora lyckan att landa där just under medeltidsmarknaden. Ja jävlar vad det var roligt. Dessa kläder, verktyg, smycken. På slottsgården skulle det bli tornerspel. Jag blev förälskad i en klänning och en kappa. Jag ska gifta mig i medeltidskläder! Gå in och kolla på http://www.scaramouche.se/page1/page54/page29/page29.html och se själv. Jag ångrar att jag inte blev född då, rik naturligtvis.
Vi såg en fakir lägga sig på en spikmatta och jonglera med eld. Tre fantastiska tjejer (teater krut) framföra en ballad om St Göran och Draken, väl värt 30 kr per person. En välriktad satsning på nr 5 gav Felix en lyckosten i vinst på musroulette.

En liten fakirisk balansövning.

På väg tillbaka till huset var Andreas hungrig och ville få lite fart på Felix ben med hjälp av spiontricket. På flykt undan de farliga spionerna gömde de sig på lämpliga ställen utmed vägen och sprang hukade utmed vallgraven. När Felix stora ögon var uppspärrade i något som började likna skräck avslöjades spionerna. Det var de på mopeden… Den stora och den lilla fantasispäckade kroppen promenerade sedan lugnt vidare hemåt.

De sprang hukade utmed vallgraven på jakt undan spionerna.

Sen åkte vi hem. Leia bröt ihop när hon förstod vad vi menade med att åka hem. Vi hade ju sagt länge att vi skulle åka hem. Hon hade sagt att hon ville åka hem. När vi svängde in på parkeringen reagerade hon precis som jag NEJ JAG VILLE INTE ÅKA HEM…
Visst! Skönt med sin egen säng och hela det tramset. Men sen då???? Var är balladerna? Var är fakirerna? Var är krabborna och sjästjärnorna? Var är alla underbara människorna? Var är lugnet? Var är BaraVarat?
Här finns bara klaustrofobi, tvättstugan, grus på golvet, sunk i soffan, vardag, måsten och en sju halskottas massa kläder i högar och utspridda pysselgrejer och leksaker.
Jag fattar inte. Till och med jag hade ju längtat hem. Varför då? Vi kom in genom dörren, ny och fin, och allt jag kände var ett tomt JAHA? Jag lovar att om jag träffar den lymmeln som myntat begreppet Brota bra men hemma bäst så ska jag strypa’n riktigt riktgit långsamt. Undrar om det är samma som från början påstått att det är härligt med de fyra årstiderna…

Kommentarer