Dansa genom stormen

Medan regnet smattrar på rutan utanför och huvudvärken sakta avtar skriver jag mitt första blogginlägg på över ett år innan jag kan sätta igång med dagens dag.

En sak är i alla fall säker. Och det är att ett liv aldrig står stilla.

Det är hela tiden en ström av saker som går igenom, runtomkring och förbi ens person under den tid man har här på jorden. Alltså. Om jag bestämmer mig för att det inte ska hända någonting, då börjar det hända ännu fler saker.

Ja, det här låter kanske flummigt, men just så är det. Prova att stanna upp. Prova att ha som mål att inte ändra någonting, och se vad som händer.

Det var just den målbilden jag satte för mig själv på nyårsafton för två år sedan. Inga flyttar, inga resor, inga nya jobb, inte börja någon ny diet… Bara vara. Det var målet.

Den resan som jag varit på sedan dess, först på ett omedvetet plan, sen i kris, och nu på ett mer medvetet sätt.

Man kan sammanfatta det hela ganska så bra med den här bilden:

dance

Att fatta det. Att fatta att varje dag är ett andetag. Att det enda som är viktigt är att andas. Resten kommer att ordna sig bara jag släpper rädslor och oro.

Shit. Jag visste inte ens att jag bar på en massa rädslor och oro. Jag trodde jag var fri från dem. Men jag hade till och med lurat mig själv.

Stormarna upphör aldrig. Det kommer nya hela tiden. Att lära sig att dansa igenom dem är den viktigaste personliga utveckling jag någonsin gjort.

Kommentarer