Det är inte normalt

Nej Izabella Löwengrip, det är inte du och din blogg som blir kritiserad. Det är själva fenomenet shoppingkulturen som utbreder sig i västvärlden som man borde ta sig en funderare över.
Att shopping skapar lyckokänslor säger ingen emot. Det vet vi alla, man känner sig lite starkare, lite rikare, lite bättre med en ny pryl eller ett par nya skor. Problemet är att det håller på att bli den livsstilen som gäller för alla. Vad som är problemet? Shopping skapar en kortvarig lyckokänsla och ett självförtroende som bygger på vilka saker man har och inte vem man är som person. Det är också ur miljömässig synpunkt en utveckling som går åt fel håll. Framförallt ställer jag mig kritisk till att det byggs upp en norm där shopping är centralt.

Det är genom shopping man ska skaffa sig lycka. Genom den ström av reklam, artiklar och annat medieutbud som dagligen korsar våra sinnen har vi indoktrinerats att det är rätt att ha nya kläder, nytt smink, ny parfym, nya prylar, ny inredning nytt allting. Visst är det kul med mode. Modeintresserade måste ju få ha sitt också. Men det har börjat luta åt att det är det enda rätta, och att 250 000 människor i veckan läser Blondinbellas blogg tycker jag är ett tecken på det.

Efter stambyte i mitt kök sattes det in brun masonit på baksidan av köksskåpen. Så har det alltid sett ut i köken om man inte har renoverat. Jag har inte renoverat mitt kök, alltså hade jag kvar de bruna masonitskivorna.

I styrelsen för bostadsrättsföreningen där jag sitter togs den här frågan upp. En av ledamöterna tyckte att det var förskräckligt att det sattes i brun masonit, så kan man ju inte ha det. Jag svalde en stor klump och blev tvungen att ta sats för att tala om att jag hade det i mina skåp. Jag har aldrig brytt mig, förrän nu. Nu går jag omkring och tänker att jag är en looser som inte bytt ut den bruna masonitskivan på baksidan INNE i mina köksskåp.

Det är mänskligt att vilja vara som alla andra. Man vill inte sticka ut som den tråkiga bangaren. Man vill hänga med i samtalsämnen och ha ett socialt umgänge, människor är i den bemärkelsen ett flockdjur. Därför finns det en risk att kommersialismen som norm bidrar till allt fler deprimerade, fler med dålig självkänsla. Både för de som har råd som snart kommer att upptäcka att lycka inte kan köpas och för de som inte har råd att leva upp till den nya normen.

Det kanske finns ett begrepp som heter shoppingstress, om inte annat myntar jag det här och nu. Jag lider av det personligen. Jag tar mig hellre tid till att vara med min familj och mina vänner än att shoppa. Jag använder hellre mina pengar till att göra något skoj tillsammans med dem än att köpa nya grejer. Jag är nöjd med det här valet. Men ändå drabbas jag av just shoppingstress.

Jag har inte de rätta kläderna, mitt kök är från 60-talet, mina barn går i ärvda kläder. Det fungerar jättebra, när jag är stark vet jag det. Men alltför ofta drabbas jag av dåligt samvete och svag självkänsla över att inte ha en massa nya grejer. ”Guud nu kommer alla komma ihåg att jag hade de här brallorna förra veckan också”. Eller ännu värre ”stackars mina barn, de kommer att bli mobbade i skolan”.

Jag känner två tjejer som går på Blondinbellas skola. De bekräftar det jag säger. När en av tjejerna hade bytt om till mjukisbyxor på eftermiddagen för att hon skulle träningen kände hon blickarna på sig, bland anant av ovan nämnda person.

Det är det här jag pratar om. Visst kör din shoppingreligion, men sluta pådyvla alla andra att det är den rätta vägen. Säg åt din kompis Ebba att sluta hånflina åt att det finns folk som har en annan syn på livet.

Jag vill passa på att ställa frågan tillbaka, varför är det så provocerande när någon säger motsatsen. Varför blir de med kommersiella värderingar så härskande över de som säger stopp? Jag är trött på uppfattningen om att jag är emot utveckling. Det är normbildandet jag ställer mig emot.

Det finns andra vägar att gå. Utveckling måste inte vara att producera mer och sälja mer och öka kvantiteten hela tiden. Utvekling kan innebära förbättrad kvalitet och hållbarhet till exempel. Det ska inte behöva vara en alternativ livsstil att välja att inte shoppa.

Kritiken som riktas mot Blondinbellas blogg handlar ju inte egentligen om Blondinbella som person utan om de företag som i brist på uppmärksamhet i de tidigare gångbara kanalerna TV, radio, tidningar har skaffat sig nya vägar att lansera sina produkter. Marknadsföringslagen finns för att skydda konsumenterna mot reklam som de inte vet är reklam. Det är t ex enligt svensk lag förbjudet att rikta reklam mot barn. Skälet till det är att barn inte kan värja sig. De vet inte att de blir manipulerade av den som vill sälja en viss produkt. På liknande sätt fungerar modebloggarna. Den som läser ska få känslan av att de får tips av en kompis med liknande intressen. Vem vill misstro en kompis?

Frågan är också, kan man leva ett lyckligt liv genom, som Maria Wetterstrand uttalade sig i debatt, att jobba lite mindre, tjäna lite mindre och ha mer tid för människans grundläggande behov?

Kommentarer

Toppen skrivet! Inte alls för långt! Har man bra saker att skriva blir det inte för långt!

Fy fan vad jävla bra du är på att uttrycka dig!!!! Heja! Alla mina tankar kom bara fram så där snyggt och tydligt när jag läste din text. Du är så klok, så klok! Hade själv ett samtal om ett ämne jag har tänkt på på sistone, detta med svenskarnas inredningshysteri. Återkommer nog till det i min blogg, men du har verkligen huvuddet på spiken, det är vår dåliga självkänsla och flockmentalitet som ställer till det. Förresten, får jag länka till dig??? Kram

åå vad jag försöker att lura mig själv att vara en bättre människa genom att låtsas om att jag inte gillar shopping, och att nya grejer inte gör en lycklig. jag måste nog läsa om dalai lamas böcker en gång till.