Det är lustigt hur man känner sina barn

Vaknade efter en natt med starka och röriga drömmar. Det sista jag minns är att jag åkte kana ner i vattnet på en perfekt algmatta som aldrig tycktes ta slut. Jag lät mig själv bara åka med och glömde helt att jag skulle bli tvungen att ta mig upp igen. Den du, Freud.
Väckarklockan ignorerades, eller rättare sagt missförstods. Vissa morgnar är IQ-nivån lägre än andra. Ljudet från klockan betydde verkligen ingenting. Det som slutligen fick mig att vakna till var Felix som stod vid sängkanten och ville ha sällskap in på toaletten för att det var läskigt där inne.

Det är lustigt hur väl man känner sina barn. Det räckte med att höra hans röst och lyssna på vad han säger för att inse att han nog var sjuk. Efter att ha känt lite på pannan och i nacken blev gissningen ett faktum. Termometern visade på 38.7 grader. Inga andra symptom.

Världens sämsta timing. John är oumbärlig på sitt jobb just nu för han är den enda som kan schemaprogrammet och schemat ska läggas nu. Jag fick väl inse mig aningen mindre oumbärlig och har mest stort behov av att befinna mig på jobbet för att beta av inför skolavslutning, betygsättning osv. Det är riktigt många bollar i luften just nu så jag är oumbärlig för mig själv. (håller dock inte som argument i debatten)

John och jag blev nästan osams om onsdagen. Jag börjar känna mig riktigt stressad av att inte vara på jobbet. John är lika oumbärlig imorgon som idag. Jag gav vika då det var lättare för John att vara borta på torsdag och för mig spelar det ingen roll om jag är borta onsdag eller torsdag, lika illa trodde jag. Sen fick jag veta att jag inte får någon vikarie imorgon. Det innebär två inställda prov och en inställd redovisning. Allt ska alltså skjutas upp. Åt helvete med planeringen som redan är maximalt inskränkt. De säger att man ska tänka: ”Vad gör det om 40 år?”.
Egentligen är det intressanta i frågan när skiftet skedde…
…När började John och jag bråka om att få gå till jobbet när barnen är sjuka?
Förut var det tvärt om. Vi bråkade om vem som skulle få vara hemma.

Kanske har tjusningen lagt sig efter x antal VAB-dagar med geggande, filmtittande, sagoläsande. Det är liksom inte skönt. Det är rätt segt och trist. Visst är det gosigt emellanåt men… nej, inte en hel dag. Absolut inte flera dagar i rad.

Kommentarer

Precis sådana tips vill man ha! Kanon, ska kolla upp bilddagboken. Det känns lite sådär att lägga ut bilder här samtidigt som man vill ha en fin och lagom personlig sida. Säkerligen kommer det att ordna sig med jobbet. Det brukar göra det på ett eller annat sätt.

Tycker det fortfarande är skönt, mysigt med vab-dagar men jag ska hålla uppsikt efter förändringen…
Det stämmer uttrycket ”vad gör det om 40 år” kanske man till och med kan säga ” vad gör det när sommarn snart är här och alla är lediga och du har börjat ditt ”nya” liv.
Kommentar från annan oumbärlig.
Har du sett sidan bilddagboken.se där kan man lägga in sina fina bilder och skriva kommentarar till dem. Ingen kan skriva ut dem eller kommentera dem. Ett litet tips