Det finns alltid en widget att lägga till

Som ett litet barn på julafton”, tänkte jag när övriga familjen packade sina grejer för några dagar på landet. Jag skulle inte få presenter när de kom hem, det var inte det, nej det var själva känslan av att det skulle vara bara jag hemma under tiden. Att de skulle till den gröna lummiga trädgården dit vi åkt varje år i snart tio år bekom mig inte en sekund. Jag såg bara fram emot att få vara ifred med mina tankar ett tag och var rädd för att inte hinna tänka färdigt innan de kommer hem.

Bara jag alltså. Skulle jag dra in på stan och bara vara ute sent, kanske? Ligga i solen på en klippa och sluka härliga böcker? Eller skriva en egen bok kanske? Jag kunde bestämma helt själv. Jag är ju en driftig person så mina förväntningar var minst sagt höga, trots en begynnande förkylning.

Första kvällen ägnade jag åt städning så att jag verkligen skulle kunna njuta av att svepa mina fötter på nysåpat dag hela veckan. När städningen var klar satte jag mig i soffan. Såg mig omkring. Kände efter hur det kändes och väntade. Jag väntade lite till. Lite till, lite lite till väntade jag.

Förväntansfull väntan på att tåget ska rulla iväg.
Förväntansfull väntan på att tåget ska rulla iväg.

Var tog den vägen den där frihetskänslan? Framför mig såg jag bilden av mina tre bästa på tåget. Förväntansfulla blickar. Jag kunde nästan känna de små händerna runt min hals när vi kramade hej då.

”Spela TV-spel, det gör jag aldrig annars”, tänkte jag och drog igång WII-apparaten. Besegrade några taggiga bollar och lyckades undkomma lavan i två – tre banor innan jag dödade Bowser i en svettig kamp. Men det blev tråkigt.

Sen slog det över helt. Förkylningen gick över i feber och bubblanupplevelsen var total. Sen kom jag på att jag ju hade tänkt bygga en sajt i WordPress så att jag kan lägga ner mina två gamla bloggar kom över mig. Alla vet ju hur datanördar lever. De jobbar dag och natt och sover aldrig. Och jag är en av dem, åtminstone när jag kommer igång. Det är nämligen så att när man jobbar med en sajt så blir man aldrig klar. Det finns alltid en widget att lägga till, en kolumn som ska vara smalare, en färgkod som blivit fel eller nya saker att upptäcka.

Alltså ligger jag nu i sängen och skriver när klockan är ett klockslag som jag inte ens orkar nämna efter att fullkomligt ha misslyckats med att somna tidigt. Med tidigt menas här före klockan två.  Att gå och lägga sig när solen har gått upp för länge sedan är inte något som jag kan romantisera överhuvudtaget. Ärligt talat är det vidrigt. Men jag kan verkligen inte sova. Jag längtar för mycket efter mina tre bästa. Och jag är glad att de snart kommer hem.

Kommentarer