Det händer små mirakel hela tiden

HöstminneMitt liv har blivit helt magiskt.

Helt.

Jag tittar ut genom fönstret från bussen som kör över Västerbron och jag känner ingenting annat än en enorm kärlek skölja genom mig när jag ser det vita snölandskapet. För första gången ser jag hur sjukt vackert det är. Hur fantastisk den här planeten faktiskt är.

Det händer mirakel hela tiden. Små underbara kärlekshandlingar som antagligen funnits där hela tiden, men jag har valt att inte se dem.

Människorna på bussen ser visserligen trötta ut, men jag vet, att bakom tröttheten finns det så sjukt mycket tankar, idéer och kreativitet. Och kärlek.

Jag blundar och fokuserar på det jag vet finns bakom deras vardagsmatta blick och tänker att jag ger dem värme, glädje och kärlek. Belöningen kommer direkt. Exakt det jag tänkt att jag givit människorna på bussen strömmar igenom mig.

Värme, glädje och kärlek.

Den lilla flickan mittemot mig har somnat och mamman försöker utan resultat att väcka henne. Det är dags att gå av snart. Hon försöker sätta på sin dotter mössa och vantar med handväska och shoppingkassar i knät. När jag erbjuder mig att hålla i kassen och väskan får jag en oproportionerlig dos tacksamhet tillbaka.

Det här är en stor del av min vardag nu. Allt mitt slit med personlig utveckling börjar äntligen betala sig. Till slut har jag fattat vad som saknats. Äntligen har jag fått kläm på vad det handlar om. Och jag har min hittills livslånga existentiella kris att tacka, den har tagit mig på sjukt många kringelikrokar, och ”om detta vill jag berätta”.

Men hallå vad har hänt med Mona? Har hon blivit helt galen? Ska man bli orolig för henne, att hon gått med i någon sekt eller så?

Tro mig. Ibland undrar jag också. Är det här för bra att vara sant? Är det verkligen hållbart att gå omkring och se på världen med sådär positiva ögon? Är inte det farligt? Ser hon inte lidandet? Det som är så mycket skit som händer hela tiden i världen. Hur kunde det bli så här?

Ja, hur kunde det bli så här?

Ja, hur?

Jag vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja, men det finns en story att berätta och den vill ut. Den är både lång och brokig samtidigt som den går både på bredden och på djupet. Den har helt enkelt väldigt många dimensioner. Så jag får väl helt enkelt bara börja lite så här.

Och om någon undrar så har jag inte gått med i någon sekt. Men jag har lärt mig så mycket som jag vill dela med mig av. För det är viktiga saker och viktigt att prata om.

Kommentarer