Digital exhibitionism

Runt jul rådde det total skrivtorka här på Cara Vitae. Motivationen försvann och jag började ifrågasätta nyttan med mitt skrivande.

Jag började blogga på ”Grejen är den” för att börja lära mig hur man gör, öva på att skriva och få ett forum för mina åsikter om olika saker. I perioder har jag varit ute mycket och kommenterat vad andra skrivit och länkat till mina egna texter om ämnet och det är så kul när det klaffar, när det uppstår en dialog mellan bloggarna.

Cara Vitae startade jag upp långt senare för att använda till att skriva om vad jag håller på med i min utbildning, vilka projekt jag jobbar med och mina tankar runt det. Jag försöker också snappa upp ett och annat som skrivs om verktyg på nätet och diskussioner som förs om nya medier.

Nu har det hänt lite grejer tack vare mina bloggar som gör att jag får ny energi att fortsätta. Idag fick jag en kommentar från de som startat uppropet om det vore jag” , som jag puffar för och motiverar varför det är viktigt här.

”Tack för att Du puffar för uppropet, vi behöver många underskrifter för att göra skillnad.
Lisa Magnell Högsby Internationell Förening”.
Och det värmer.

Det kan hända att bloggande inte är annat än digital exhibitionism. Men för mig skapas mening med det jag gör absolut lättast när jag gör det utifrån något syfte. Handlar det om en uppgift vill jag att den ska kunna användas. Handlar det om en åsikt vill jag veta vad andra tycker för att testa mina argument och utvecklas som människa.

Microbloggande som deepedition beskriver ganska utförligt här, är extremt roligt ur den här synpunkten. Där kan man formulera sig kortfattat och folk är där, svarar och ger sin syn på saker. Ämnena varierar från mycket högt till mycket lågt och det kan ibland bli irriterande svårt att slita sig. Följ mig på Bloggy.se (finns också på Jaiku och Twitter men använder bloggy mest just nu). Där skapas dialog.

Kommentarer