Eller finns det verkligen hopp?

Positiva saker ja. Det finns många fler glada och positiva saker att skriva om. Men först måste jag tillåta mig att vara lite självkritisk.

Vad är positivt med att medieuppbådet har inskränkts till notisnivå nu när munkarna jagats bort från gatorna. Var f-n är munkarna?
Visst är det bra att gatuvåldet/våldet bland ungdomar uppmärksammas. Men varför just nu? När våldet kliver vidare från grannen i förorten till våra egna gator så blir det ju genast så hemskt.
Tillbaka till Burma. I 20 år har de hållt befolkningen i sitt beväpnade grepp. Det krävdes ett hav av röda munkar för att vi skulle haja till.
Var finns det verkliga engagemanget? Varför engagerar inte jag mig?
I Afrika krigar de upp lika mycket pengar som det hade kostat att bygga upp ett helt skolsystem i något land…
SIDA bygger villor för biståndspengarna som skulle ha gått till skolor…
Nu är det också synd om Nackaborna som får sitta fast i flaskhalsen vid Skurubron på morgnarna. Kommunen vill bygga en ny motorvägsbro eftersom trafiken bara ökar och ökar. Den gamla bron ska användas till ny tunnelbanelinje eller till lokaltrafik. Bron skulle kosta 300 – 350 miljoner. Är det verkligen mer trafik vi vill ha? Ska det satsas 350 miljoner på att underlätta för en ökning av trafiken? Varför inte bygga en stor j-la parkeringsplats och gå direkt på tunnelbanebygget? Jag fattar inte hur endel människor tänker.
Behövs det verkligen fler flygbolag, Foppa?
Rymdturism??? Fast det är såklart, det är kanske lösningen när vi inte längre kan leva på vår egen planet.

Utan att raljera, jag lever verkligen inte som jag lär. Jag ställde en fråga på FaceBook (också ett fenomen…) om vad folk går omkring och tänker på nuförtiden så visar det sig att folk är rättså inne på det som händer just nu och här, såklart. Vem ska engagera sig i de stora frågorna?

Jag läser med beundran en av mina klasskompisars bloggar. Där står att en av hans kompisar ska åka till Kenya som volontär och hjälpa handikappade människor. Underbart. Jag har alltid velat jobba som volontär. Varför har jag aldrig gjort det? På omnämnda blogg finns en förfrågan om ekonomiskt bidrag, inte ens det kan jag hjälpa till med. Jag köper situation stockholm några gånger om året, är medlem i Svenska Naturskyddsföreningen och Rädda barnen, bra… Men sen då?
Vad är problemet? Att mitt bidrag skulle vara för litet? En osäkerhet om vad jag skulle ha för betydelse i det stora hela? Är jag snål? Bryr jag mig inte tillräckligt mycket?

Jag går omkring med ständigt dåligt samvete och bara längtar tills jag är klar med min utbildning och kan allt om hur man når ut till människor med sköna trollformler som kan förändra världen. ”Save the cheerleader, save the world” (citat ur Heroes)

Samtidigt är ju den stora frågan, hur kul var det att läsa det här inlägget?

Kommentarer