En stor, viktig och överväldigande uppgift

Skog, djur, jordbruk, hav, fiske, miljögifter, klimat, val, skola, utbildning, föreningsaktiva, medlemmar, stämma, guidning, events, seminarier, presskonferenser, organisation, samarbeten med kultursektorn, lokala nätverk, internationella nätverk, samarbeten med företag, försäljning av varor, produktion av böcker, medlemsvärvning, – vad mer, vad har jag glömt? Det är så otroligt många områden och så otroligt många engagerade människor.

Jag är väldigt glad att jag hade någorlunda koll på frågorna i förhand, för här mina vänner, här blir det fördjupning. Vi snorklar inte på ytan någonstans utan djupdyker med dykarklocka. Inte heller räcker det med att prata om Sverige, nej, det finns en hel internationell avdelning, så det mesta kan du dubbla med två och lägga till syd framför den ena.

Jag pratar naturligtvis om mitt nya fantastiska jobb. Eller nya förresten? Det har ju gått en  dryg månad nu. Men det tar tid mina vänner. Det tar tid att sätta sig in i vad vi gör. Att sedan komma fram till att min uppgift kommer att bli just den – att reda ut detta allt för människor som, precis som jag, faktiskt inte vet vad Naturskyddsföreningen gör trots att de nog tror det. Tala om vad vi gör. Och få fler att göra som vi av det enkla skälet att det är absolut livsnödvändigt. Det känns som en stor, viktig och överväldigande uppgift. Och jag är tillräckligt knäpp för att tycka att det är hur kul som helst.

Mest chockad har jag hittills blivit av att lära mig att tusentals frivilliga hjälper till att inventera Sveriges skogar och hjälper till och rapporterar om skyddad skog har avverkats. Äkta kamoflerade detektiver med andra ord. Skogshandläggaren är ute och inventererar fyra till fem skogar om dagen under fem sommarsäsongveckor per år. Det är coolt och jag hade verkligen inte den blekaste. Allt detta arbete mynnar ut i en gigantisk databas över Sveriges skogar, med arter och allt. Nästa fråga blir: hur många skogar finns det egentligen? Hur definieras en skog?

Sen är det ju ett faktum att det är ganska skönt att få lite press på sig att faktiskt börja ta ansvar. Jag hoppas kunna överföra den känslan. Det ska ju inte behöva vara så att man börjar tänka sig för endast när någon kontrollerar en. Eller är det så? Är det kanske det vi behöver? Eller klarar vi att ställa om enbart med hjälp av drömmen om att må bra och för att vi inser själva att vi måste?

Idag på en after work satt vi och spånade om tanken på en blogg, kanske en budkavleblogg där den hållbara framtiden visualiseras. Ur ett personligt perspektiv. Hur ser det ut? Hur mår du? Vad äter du? Hur lagar du maten? Hur tar du dig till jobbet? Vad jobbar du med? Hur mår du? Vem älskar du? Vad tänker du på?
Vi lämnar informationsåldern och ger oss in i den hållbara åldern. Hm, jaa. Det borde vi göra. Vi kanske börjar redan nu? Hojta till om du nappar på idén och skulle vilja vara med om/när vi kör igång.

Om inte annat så ska jag skriva till Guinnes Rekordbok nu för jag tror bestämt att det här inlägget har god chans på blogginlägg-med-flest-frågetecken-rekordet.

Kommentarer