Ett #blogg100-inlägg om #blogg100

Imorgon är det sista dagen för de som var med från början och som inte missat något inlägg i #Blogg100-utmaningen. Mitt inlägg igår taggade jag med #69. Det skulle innebära att det här är inlägg nummer 70. Men en kontrollräkning visade att det här faktiskt är inlägg nummer 79.

Inte för att det spelar någon som helst roll. För någon. Utom för mig som känner mig aningen mindre efterhalkad. Det betyder att jag är klar om tre veckor. Den 13/5 när det är storträff för alla oss som varit med i utmaningen kommer jag alltså att ha ca 10 dagar kvar. Men det spelar inte heller någon roll. Jag kommer gå dit och träffa alla och vara stolt och glad i alla fall. Jag är jätteglad att Fredrik Wass såg till att spruta lite eld i baken på mig och alla andra som fått fart på sitt skrivande.

Det fina med att ha som mål att skriva varje dag är att jag känner det som att jag får mandat att uttala mig om något som hänt under dagen på ett helt annat sätt än vanligt. I vanliga fall skulle jag ha funderat på om det verkligen var intressant för någon annan, eller om det var värt tiden att skriva ner det, och antagligen svarat nej på min egen fråga. Har något dykt upp under dagen som jag velat kommentera har det känts självklart att skriva om det och jag har inte behövt undra om det är någon som bryr sig om min åsikt. Det är helt enkelt väldigt bra att formulera sina egna tankar om jobbet, omvärldshändelser och händelser eller tankar om livet.

Men visst. Vissa dagar har det varit svårt att hitta något att skriva om. Men även det är ju en utmaning.

Jag kommer fortsätta skriva även när #blogg100 är över.

Kommentarer