Fortsättning på november

Jag sitter i köket, mitt temporära kontor, och blickar ut över parken. För några veckor sedan sprakade det av färger där. Idag finns bara en enda färg. Jag tror inte jag behöver säga vilken. Du får gissa. Ledtråd – det är inte rosa!

Eftersom jag har haft och har så mycket att göra den här veckan så satte jag mig nyss och läste mitt förra inlägg på här på bloggen. Det blir ju gärna så när listan på ”att-göra-saker” blir lite för lång. Man lägger liksom gärna till fler saker då.

Jag såg i alla fall att förra inlägget var helt obegripligt för den som inte är insatt i mitt liv i detalj. Nu är det ju så att jag tänker fortsätta med att bespara alla er tappra läsare detaljerna….

(Jag vet faktiskt att det är många för jag har nära 300 läsare i månaden enligt googlestatistiken, kanske inte 300 olika läsare men i alla fall 300 lästillfällen och jag tror inte att det är en person som läser 300 gånger på en månad, i så fall får du ge dig till känna).

Det var en lång mening, aaaandaaaas!

…men, sammanfattningsvis så hade jag vid tillfället för förra inlägget haft en tuff vecka. Dessutom, verkar det vara så att när det är tight med tid och kraft så går en massa saker åt skogen, alltså åt hel…, eller som man kan säga, blir inte riktigt som man tänkt sig.

Ett annat sätt att se det på är ju att man helt enkelt inte orkar stå emot de negativa vibbarna. När jag är lugn och stark kan jag välja om jag vill deppa ihop för skitsaker eller skaka bort och gå vidare. När jag är trött ser jag inte alltid båda alternativen.

Jag tror inte jag är ensam om det heller. En lastbil står i vägen där jag ska köra bara för att jävlas. Nycklarna hoppade ur min ficka bara för att jag skulle få det riktigt jobbigt och tappa lusten för allting, och så vidare. Känner du igen dig?

Den här veckan, nu när jag är frisk, är det inte bara svart längre. November månad har en psykologisk inverkan på hela mitt kroppsliga system så det mesta känns som om det har samma färg som parken utanför fönster. (Alltså inte rosa)
När allt har den färgen så blir det mesta inte någon övre makts fel, utan mitt. Den här veckan är det jag som har alzheimers som glömmer kassen hos låssmeden i sundbyberg. Det är jag som är korkad som inte fattar instruktionerna i dreamweaverboken. Jag kommer aldrig lyckas med någonting. Hur ska jag kunna lura någon att jag kan vara en resurs i någons företag? (Vem är någon?)

Ni märker ju här. IPCC har kommit med sin rapport om att jorden går under om vi inte agerar här och nu och jag sitter och skriver om novembervädret. HJÄLP! Det är mitt fel att jorden går under.

Det där blev för tungt. Jag tänker på Stellan igen. ”Ingen är bättre än jag”, ”och ingen är heller sämre”. Ja, det är mitt mantra när självförtroendet svackar.
Nämnde jag att jag fick tillbaka nycklarna?

Kommentarer