Från vit Masaj till Help Sweden

Innan lampan släcks (alldeles för sent) insuper jag några sidor av en rätt dåligt skriven men väldigt intressant bok – ”den vita masajen”. Varje kväll befinner jag mig i Kenya, skumpar runt på olika bussar som får punktering i jakt på den stora kärleken i vildmarken.

Denna fantastiska Schweiziska kvinna har helt enkelt bestämt sig, hon ska ha sin masaj-krigare. De hinder hon tvingas bestiga för att få det hon vill ha har inte många likheter med våra medelklassdiskmaskinsproblem.

Någon sa till mig att det kommer att hända hemska saker längre in i boken så jag försöker läsa fort för att komma till det hemska. Lider jag av hemskhetsbrist?

(Hade det inte varit för den f-b…ade, j-la sk-t uppkopplingen som hela j-la tiden svajar så hade jag lagt filmen här. KAN NÅN SOM KAN NÅT OM ROUTERS KOMMA HEM TILL MIG OCH FIXA LITE!!!!!!! TACK!!!!)

Help Sweden, en kampanj med FN som avsändare syftar till att uppmärksamma att vi som ger bistånd till länder i syd egentligen är de som tjänar på utbytet. När rika ger till fattiga kallas det bistånd, när fattiga ger till rika kallas det business as usual.

Jag har inte helt klart för mig hur kopplingen hemskhetsbrist – FN-kampanj är klockren, men det känns som om det hänger ihop.

Kanske är det ironiskt nog precis så att det är vi som behöver hjälp. Bristen på hemskheter och vår isolering i marknad och individualitet kostar på. Skrik högst den som anser att just vår livsstil är eftersträvansvärd, egentligen.

Oj, är jag avundsjuk på den vita masajen? Trots att hon lever på chai och getkött?

Kommentarer

Den boken, och uppföljaren, har jag läst! Visst blir man inspirerad, och samtidigt lite äcklad av sin egen livstil. Tröstar mig med att jag faktiskt ska bo i ett Afrika nu ett tag, bort från det här livet – till ett liv med, ehhhh låt oss se nu, pool, barbecue, safari. ”host host” ok då. Kanske inte samma som vita massajen…