Gamla meriter – en brainscam

Ibland märker man tydligt att livet har tagit nya vändningar.

Ni som känner mig sedan förut vet att jag alltid (nästan) har tränat (åtminstone i perioder) mycket. Som riktigt ung kunde jag gå direkt från orienteringsträningen till fotbollsträningen, jag förde träningsdagbok, hade någon aktivitet varje dag.

Helgerna bestod alltid i att gå upp riktigt tidigt för att åka ut i urskogen och tävla med karta och kompass och/eller spela fotbollsmatcher eller ishockeymatcher. Jag ställde aldrig in – 39 graders feber var inget hinder – jag stod på startlinjen i alla fall.
Jag höll på med gymnastik och dans också, teater fick också plats på schemat.

Så ofta som möjligt åkte jag skidor i alperna eller i fjällen. Seglade på somrarna och var livrädd för kontorsjobb då man skulle sitta stilla. Min kompis Nettan garvar fortfarande åt den gången hon kom på mig med att göra volter och rondater i trädgården för att jag skulle bli jämnare brun.

Ja, det där är ju jag liksom… eller?

Trodde jag ända tills det slog mig att det var länge sedan jag tog en promenad. Det var en tung insikt att förstå att jag inte gjort det eftersom det är så jobbigt när man har skavsår. Det är fullkomligt komiskt att jag räknar ”gå och hämta på dagis och skola” som träning.

Ja, herre gud, så har det blivit. Och ändå ser jag mig fortfarande som en sportig person. Snacka oma tt leva på gamla meriter. Nu när osteopaten har gjort underverk med min sabbade rygg kanske jag kan få lite ny tändning? Så småningom i alla fall.

Kommentarer