Gamla numera nöjda elever, upp till kamp och härliga medieinstitutet

Min skola är fantastisk. Jag måste säga att medieinstitutets pedagogik passar mig perfekt. Det är så läckert att få jobba med ett projekt utan att ha en enda aning om hur man gör. Då får man upptäcka hur man skulle ha gjort själv. Det var ju så de sa att man skulle göra på lärarhögskolan. Det trista var bara att det var så vansinnigt svårapplicerat på den åldersgruppen som jag undervisade.

Jag träffade en kollega och två elever från min gamla arbetsplats idag. Det var roligt, jag ska nog gå och hälsa på snart. Tiden springer iväg, snart har väl halva terminen gått…
I fredags träffade jag två andra elever. De stannade mitt i vägen för att snacka lite.
– Han Micke (min vikarie/ersättare) är skitbra.
– Ja, jag har hört det. Det är ju jättekul. Då saknar ni inte mig så mycket då?
-öööööhääääääääh, jag säger ingenting.
-Jaha, eller inget alls?
-Asså, han é bra också.
Jag känner bara att det är super att mina gamla elever har en bra lärare och de är nöjda. Då behöver jag inte ha dåligt samvete.

Nu ska jag kolla på inspelade avsnitt av ”upp till kamp”. Sen ska jag njuta av att jag lever på 2000-talet där folk INTE röker exakt överallt. Där det är okej att leva i ett parförhållande och gilla sin lilla familj. Visst var engagemanget större men blev det bättre? Hur engagerar man sig lagom? I den serien trycks händelser ihop så man får ångest av politik över huvudtaget.

Kommentarer

HEJ!

läste att du pluggar påmedieinstitutet…har själv tänkt börja plugga där men är lite nyfiken på vad studenterna tycker om skolan?