GOD JUL!

Hur det än är möjligt, men vi har lyckats i år igen.

Golvet blänker, granen står på plats, kulorna är röda, paketen är av guld, stearinljusen skimrar, skinkan blev god, gröten smakar mums, kolan, ischokladen, marsipanfigurerna är klara. Paketen är paketerade, rimmen är rimmade, lacken är lackad, köttbullarna är köttbullade och det luktar som det ska.

För 48 timmar sedan fanns inget av detta, men nu ligger mina barn och sover i spänd förväntan över morgondagen.

Julafton.

Jag älskar verkligen allt detta. Jag har mitt eldorado dagarna före julen när man får fantisera om tomten, bygga upp förväntningar om festen, laga all överflödig mat och bara frossa i fest. Det är verkligen kul.

I går var jag i stan och handlade alla julklapparna. Som student blir det väl inte den mest överflödiga julklappshysterin vilket ju faktiskt egentligen är bara bra. Men alla ska ju få ett litet paket i alla fall tycker jag.

Det är roligt med julrusch. På Åhléns hade de en kille som stod och dirigerade folk till kön… På BR tänkte jag dokumentera det komiska med ett foto men blev ombedd att inte fotografera. Jag antar att BR inte vill att det ska komma ut att de har köer som går rakt igenom hela affären?

Folk är verkligen stressade varpå jag var riktigt glad att jag förberett mig mentalt och har rutin på akut julklappshandel. Tricket är att le hela tiden att iaktta och se helt lugn ut. De flesta ser rätt sura ut när de handlar julklappar och det är bra, för när man väl möter någons blick när man ler, iakttar och ser helt lugn ut så kan det bli rätt justa möten. Sen får man känna sig som någon sorts harmoniguru som går omkring och sprider glädje och harmoni åt folk, även om man kanske retar upp fler än man glädjer.

Det här kan ju låta rätt dravligt, men igår såg jag en film på TV som heter ”Elf”. Det är en rätt skojig film om en bäbispojke som hamnar i Nordpolen och uppfostras som nisse. När han blir vuxen åker han till New York för att lära känna sin riktiga pappa som är ett karriärssvin. Det är lite svårt för nissen att smälta in hos människorna för de tror inte på att han är en riktig nisse så han upplevs som en naiv dåre. När julafton kommer är allt bedrövligt för nissen men allt vänder när tomten kraschlandar i Central Park på grund av att släden som drivs på julstämning får motorstopp. Tack vare att kraschlandningen uppmärksammas i TV kan nissens människobror övertyga New Yorkborna om att tomten finns på riktigt och alla stämmer in i ”Santa Claus is coming to town” varpå tomtens släde får ny kraft.

Jag grät!

Jag skäms, jag skäms inte, jag skäms, jag skäms inte, men jag grät!

Varför?

Det har jag gått och funderat på hela dagen och har kommit fram till att det är underbart med julkänsla. Det är underbart att tro på tomten. Jag tror mer på tomten än jag tror på gud i alla fall.

Jag erkänner! Jul handlar inte om jesus för mig, det handlar om tomten. Det handlar om fest utan fylla, ljus, värme, dofter, förväntningar och att hitta den där alldeles speciella känslan jag hade när jag var barn. Att återuppleva barndomen bara för några dagar. Kanske det är att få stå i centrum, alla fixar och donar för mig, för jag är barn, för jag är jag. På julen har alla födelsedag, det ser tomten till. Genom att jag fixar och donar för mina barn som med hull och hår är med på noterna får jag tillbaka den där känslanjag hade som barn.

Jag tycker om julen, har bara fina erfarenheter från jular samtidigt tror jag att jag förstår hur sliskigt det här måste låta för er som inte har det. Men här är i alla falla min förklaring till varför jag försöker leva i en låtsasverklighet under några dagar om året. Det bor kanske en liten lajvare i varje julälskares hjärta. Jag tar ledigt några dagar och lever en saga med bestämda roller och med massor av inlevelse.
Nu tänker jag sluta ursäkta mig för det!

GOD JUL!

Kommentarer