Höga hästar… och så vidare

 

Att söka jobb (förklaring till varför jag gör det hittar du här) är som att åka känslomässig bergodalbana.

Jag pendlar mellan fullkomlig hybris, och en känsla av att vara helt hög på min egen förträfflighet, och att känna att jag inte kan ett endaste litet dugg och tänker att det kommer att bli Arbetsförmedlingen för resten av mitt liv. Det blir tydligt i att det ligger något i det där med att fallet blir både längre och hårdare om man flyger högt.

Här har jag samlat ihop några av skälen till att jag blåst upp mig själv som en jättestor ballong. Det mesta inkommet efter att jag delat inlägget om vad det är jag vill göra. En sådan här samling bör alla ha att kika in på när det känns lite tufft.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och som om inte det var nog så finns ju även rekommendationerna på LinkedIn. Ingenting värmer mer just nu än så mycket cred från människor som jag jobbat med både dagligen under lång tid och i kortare snabbare projekt. Kommer att återvända hit för att ”tanka” tills det är klart med vilken utmaning som kommer att bli min nästa.

 

 

Kommentarer