Hopp hopp hota

Lyssnade just med ett halvt öra (det andra nös, lagade omelett och tröstade gråtande barn) på Sommar i P1. Idag var det Svante Axelsson, generalsekreterare på Svenska Naturskyddsföreningen som talade. Det kändes bra att få igång en känsla av hopp och engagemang i kroppen igen.

Det är klart att vi som lever i välfärdsländerna måste hålla oss i framkant och visa hur man kan bygga ett hållbart samhälle. Att länder under utveckling ska bygga sin välfärd på samma misstag som vi byggt vår känns som ett skräckscenario. Planeten kommer inte att klara det trycket. Därför måste vi skynda på utvecklingen i väst innan utvecklingsländerna hunnit stabilisera en välfärd byggd på ohållbar teknik. Tänk vilken gåva till dessa länder att slippa göra den långa resan som vi har varit tvugna att göra med omställningar och panik.

Jag ser fram emot en värld där energin enbart kommer från förnybara källor, där tjänstebilen ersatts med tjänstcykel eller tjänstebusskort, där last färdas med tåg tätt följt av passagerartåg, där människor återvunnit sina starka och hälsosamma kroppar tack vare att det är de och inte motorn som låter dem färdas från dörr till dörr.

Jag har svårt att förstå varför inte alla ser fram emot det.
Så tror man inte på de senaste rönen om att utsläppen måste minska inom åtta år på grund av accelerationen i klimathotet så kanske man kan gå med på att skynda på så att övriga världen inte behöver göra samma resa som vi i väst.

Kommentarer