Ibland kan en motgång kännas som en framgång

Att jobba som Community Manager (CM). Ja. Den där lilla träffen vi hade igår gav ett bra tillfälle att få bolla idéer, tankar och dela erfarenheter. Michael Kazarnovic inspirerades till en lite fylligare post angående ovan nämnda roll som jag tycker beskriver rollen bra. Han tar också upp vad som kan vara lite knepigt och eventuellt problematiskt med det förhållningssätt många företag och organisationer har på den rollen.

Jag känner igen mig i mycket. Men ur mitt perspektiv håller jag inte med om att det alltid måste vara beslutat i förväg vad en CM ska ha för syfte och mål med arbetet i de olika kanalerna. Som jag ser det kan man som CM vara den som driver utvecklingen framåt. Men det beror antagligen på hur flexibel och lyhörd organisationen är.

Visserligen är det mycket jobb och ibland svårt att hålla isär äpplen och päron när man försöker vara strateg och samtidigt operativt utföra jobb som hör hemma på en handfull olika avdelningar.

Då kan det bli som idag. Hela dagen hade jag ett dokument öppet med namnet ”kommunikationsplan klimat”. Det blev inte mycket utfört på det dokumentet idag. Istället blev jag indragen i en massa olika händelser som behövde hanteras direkt. Även hemifrån, nu till alldeles nyss hade jag för avsikt att slutföra den där kommunikationsplanen, men nej. Dels fick vi besked om att domstolen beslutat att Naturskyddsföreningen hade rätt och Naturvårdsverket hade fel i frågan om vargarna i Junsele. De är genetiskt värdefulla och ska inte skjutas. Men framförallt har jag lärt mig helt andra saker.

En av våra uppdateringar, som syftade till att få en massa medhåll om att det behövs lite jävlar anamma hos politiker i miljögiftsfrågan, togs emot med för oss helt oväntade reaktioner. Jag fattade först ingenting. Folk som kommenterade hade läst in saker i uppdateringen som jag inte kunde se. Inte mina kollegor heller som jag pratade med i telefon några gånger under kvällen. Men efter ett tag började jag förstå hur de tänkte.

Det här tycker jag är en tråd som lett någon vart både för oss i organisationen och för de som deltagit i tråden (hoppas jag). Ett viktigt syfte med de insatser vi gör i sociala kanaler är ju faktiskt att få feedback på hur man kan/bör prata om våra frågor. Uppdateringen kan ses som lyckad om man ser på antalet delningar och gillningar. Men för mig är tråden också en framgång, kanske inte för sakfrågan direkt, men för framtida kommunikation.

Att det är mycket jobb kvar är ju tydligt. Dels kan det bli tufft att övertyga inblandade sakkunniga om att det fortfarande är skoj med social kommunikation, men också med att hitta ett sätt att prata om att forskningen visar på att det verkar finnas kopplingar mellan autism och miljögifter.

Som om inte detta vore nog så delar PostkodLotteriet ut pengar till sina förmånstagare imorgon. Vi är en av dem, och det behöver vi berätta. Alla får inte ihop kombon miljöarbete och Postkods vinstplaner samt reklamutskick. Inte jag heller. Men det är bara att försöka hålla isär äpplen och päron igen. Det är noga genomtänkt och bedömningen att vi kan göra mer nytta för pengarna än den skada PKL möjligen gör för miljön är gjord på högsta nivå. Så är det med det.

Dagens fråga:

Är jag helt dum i huvudet som gör allt det här och tror att jag ska få ihop det här med att vara strateg och operativ CM på en och samma gång? Om nej, vad är alternativet?

Det här är inlägg nummer 20 i #blogg100. En utmaning att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar.

Kommentarer