Igen, och igen, och igen

Nyss slutade Morgonpasset Helg. Jag är en äkta morgonpassetälskare, totalimponerad av interaktiviteten och den sköna kvasiintellektuella nivån. Stor kärlek.

Idag var dessutom en av mina favoriter Julia Skott där och pratade om kroppsbild – ett bloggprojekt som bygger på att folk skickar in bilder på sina kroppar. Julia vill med det projektet avdramatisera kroppen och i radio pratade de om allt det som stör mig i ämnet. Vad jag tycker och tänker i ämnet har jag beskrivit i olika omgångar, men mest i inlägget ”ångerfyllt, ärligt, banalt, men tyvärr viktigt – åtminstone för mig”.

Idag blev jag tvungen att inse att det jag beskriver i inlägget ”Inget fjantande med små hekton” inte är något annat än ett bevis på att jag är på väg in i fällan igen. Jag har gått på det än en gång. Jag inser det nu och måste erkänna att jag tänker återigen att det ska lyckas den här gången.

  • Fakta 1:
    Jag kommer aldrig att bli älvlikt smal! (Tack Julia för den formuleringen)
  • Fakta 2:
    Jag kommer alltid att längta efter att vara älvlikt smal.
  • Fakta 3:
    Det här måste ta slut! Men jag vet inte hur, jag kommer ju inte ge mig förrän fakta 1 bevisats vara sant och fakta 2 har gått i uppfyllelse.
  • Fakta 4
    Det här är idiotiskt.

Kommentarer

vad man gör är att åka till västindien och får nytt perspektiv på kroppen. Uppskattning ges vare sig man har volanger eller hängbröst, älvkropp eller venuskurvor! Att komma dit är som en paus från hetsen här uppe, tro mig, det gör under för självkänslan.

Det är så sant. Problemet är bara att medvetenheten om att fokuseringen på det där andra liksom har tillsatts för att inte tänka på korppsrelaterade saker gör att fokusobjektet blir oäkta vilket leder tillbaka till ruta ett.
Samtidigt är det nog ändå just där kärnan finns. Att lägga energi på att hitta det där som man kan gå upp i så alldeles så att man glömmer allt det andra. Och menar det.
Ja, det är nog dit vi vill komma.

Ja, vännen. Man vet med sig att det är idiotisk men ändå hamnar man där. Jag vet inte riktigt hur man tar sig ur det och det värsta tipset är just ”men det är bara att släppa det”. För det kan man inte när man är inne i en sån period. Men man kanske kan skifta över sitt fokus på något annat? Det har funkat för mig ett par ggr. Alltså om du lägger tid på att lära dig något nytt eller fastnar i en ny tv-serie till exempel och går upp i det projektet så kanske du inte hinner foka på att slå på dig själv.. Kram