Jag är en junkie

Hej, jag heter Mona och jag är en missbrukare. Jag har ett konstant och ständigt behov av bekräftelse och måste kolla av Facebook, Twitter, forum,wordfeud och blogg hela tiden för att se om det har kommit in någon kommentar, gillning, eller nytt drag på Wordfeud. Och jag är omättlig.

Har det kommit en gillning så blir jag besviken för att ingen kommenterat. Finns det kommentarer så vill jag ha fler. Och jag fortsätter att kolla hela tiden. Jag måste vara ständigt uppkopplad och får ångest av att inte ha koll, så det är lite jobbigt att till exempel gå in i duschen, för att inte tala om hur svårt det är att gå och lägga sig. Ett annat tecken på att jag är djupt nere i skiten är att jag ursäktar mig och (halv)ljuger för min familj. Jag ursäktar mig med att det är roligt och min familjs protester tystar jag ner genom att förklara hur otroligt viktigt det är att jag svarar exakt just nu.

Med en mängd personliga kanaler och minst lika många för jobbets räkning finns det ett fantastiskt utbud av möjligheter till påfyllning av mitt omättliga bekräftelsebegär. Om det inte kommit in något nytt så kollar jag mailen för säkerhets skull. Jag är beroende av att andra visar för mig att de vet att jag finns.

Det här har inte varit ett problem förrän nu, för några dagar sedan. Jag har upptäckt att jag fått mycket svårt att gå och lägga mig på kvällarna och har försökt analysera mig själv, och detta är vad jag kommit fram till: Jag är en fullkomlig junkie! Dessutom är jag ju en riktig martyr eftersom det mesta av mina avtryck förblir okommenterade. Det ger samma känsla av tomhet som när jag var tonåring och fick veta att ingen hade sökt mig på telefon medan jag varit hemifrån.

Jag hoppas innerligt att det går att bota bara de värsta symptomen, för total avhållsamhet är jag inte intresserad av, aldrig! För bortsett från det maniska så älskar jag alltihop.

Kommentarer

Det är jag med, en junkie. Känner igen mig och jag älskar det men ibland blir jag lite trött på mig själv…=)

Ja, det är ju så. Jag älskar det också. Men ibland blir jag inte bara trött på mig själv, utan helt enkelt bara trött. Men till skillnad från en del kritiker till till exempel Facebook så skulle jag aldrig drista mig till att säga att det är internets fel. Det gick mig över huvudet i höstas och då stängde jag av ett tag. Det fungerade. Och sen får man väl försöka ta sig tillbaka med lite mer distans.