Jag kanske ska fälla en tår

När barnen sitter koncentrerat och gör sina läxor utan att det ens föregicks av en kamp.

När sonen säger godnatt utan stor rynka mellan ögonbrynen och ställer klockan inför morgondagen.

När benen mjukas upp efter femkilometerrundan av mysbyxorna i storlek 38. När allt detta händer på en och samma kväll…

Om man vet vilka strider, våndor och avgrundskänslor som levt med oss under en tid, samt vad jag inte kunnat ha för storlek och hur långt ifrån att kunna springa jag varit. Då förstår man varför jag känner mig full av lättnad, lycka och harmoni just nu. Jag kanske till och med ska ta och fälla en tår.

Kommentarer