Jag var där – En stund på Supershowen

Max med Lalehs "en stund på jorden" i supershowen 2016
Max med Lalehs "en stund på jorden" i supershowen 2016
Max med Lalehs ”En stund på jorden” i Supershowen 2016. Leia håller i en av ballongerna.

Ikväll är det final i supershowen. Jag ska dit. Tack Leia, min underbara unge för att du visar vägen tillbaka till ren livsglädje och vad som är meningen med vår tid på jorden. Hade det inte varit för att hon hade koll på läget och bara körde på det som gör henne glad hade jag kanske till och med tittat på Supershowen med skeptisk blick. Jag hade nog tänkt att det var kommersialisering av barn. Att det var ”ytligt” och så vidare, och så vidare. Orkar inte ens ge de tankebanorna mer än så av min tankeverksamhet för det finns ingenting som kan vara mer felaktigt.

Supershowen är ett barnprogram. Barn sjunger, spelar instrument och dansar – de gör sina nummer, och en jury väljer ut några som gått till semifinal och nu är det slutligen final. Som ett jättesnällt idol för folk under 13 år.

Juryn är helt fantastisk. Varje barn lyfts fram för sina egna individuella kvaliteter. De jämförs inte med någon. De egenskaper som är egna lyfts fram som extra positiva och alla kan vara exakt lika bäst.

ALLA kan vara BÄST!

Supersohwen är typ den livsfilosofi jag vill leva efter. Bara glädje. Bara kärlek. Och alla är BÄST. Även de som åker ut först är BÄST. De åker inte ens ut. De liksom bara gick inte vidare. Tävlingsmomentet behövs egentligen inte. Det är där bara för att skapa bra TV, men ärligt talat så spelar det ingen roll. De barn som är med är helt fantastiska och i publiken sitter deras vänner och familjer.

I det där sammanhanget har min flicka fått vara med som bakgrundsdansare. Och jag får vara där som publik. För det är jag så tacksam. Världens bästa Malin som också har en dotter som dansar, för andra året till och med, bakom artisterna har varit på Buttricks och köpt glittriga hattar och silverboor (vad fasen heter boa i plural?). Jag jobbar hemma för att spara tid och lyssnar på låtarna vi kommer få höra framföras ikväll och känner bara tacksamhet för att jag får vara en stund på jorden.

Hur underbart är inte det? Kolla till exempel upp Max när han sjunger Lalehs ”En stund på jorden”, Leia håller i en av ballongerna (man får leta upp själv, det går inte att direktlänka till klippen på SVTs site).

Ikväll kommer jag kunna säga ”jag var där”!

 

 

Kommentarer