Kan man helförsäkra sitt barn?

Inget för barn till dagens föräldrar.
Hanne Kjöller har vid ett par tillfällen den senaste tiden kommenterat vår tids småbarnsföräldrar. En kategori jag utan tvekan kan sälla mig till. Hanne Kjöller påstår sammanfattningsvis att vi överbeskyddar våra barn. Dagens barn som växer upp i stan och i förorterna är ständigt övervakade och uppassade av sina föräldrar. De får inte gå ut och upptäcka världen själva. När de är i parken får de inte göra illa sig och de får inte testa sina egna fysiska gränser för det gör föräldrarna åt dem.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=687511
Har Hanne Kjöller rätt i detta? Jo, jag tror bestämt att hon har det. Barnen får ju inte ens lösa sina konflikter i sandlådan själva. När ett barn tagit ett annat barns spade rycker föräldrarna in som försvarsadvokater åt varandras barn.
Sätt på dig hatten – advokatmorsa…
Jag har några teorier om varför det har blivit så här.
Enklast tror jag det är att förklara att barnen inte får vara ute på egen hand… tyvärr… Barnen är det käraste vi har. I tidningarna läser vi om bortrövade barn och pedofiler. Inget försäkringsbolag i världen har möjlighet att ersätta de skador en pedofil åsamkar ett barn. Ett bortrövat barn… ja, hur kommer man över det? Alltså tar vi inte den risken helt enkelt. Vi drar på oss våra mössor och vantar och går med våra barn ner till parken. Då har vi kontroll. Väl där står vi och rynkar pannan över att det faktiskt finns en del barn som är där utan sina föräldar. Föräldrarna till dessa barn tänker vi är ansvarslösa. Ansvarslös förälder vill man ju inte vara. Eller hur?

snabbt och sunt…

En annan del i förklaringen tror jag också är den lilla tid vi har med våra barn. Alla jobbar så mycket så varje liten sekund man har möjlighet att vara tillsammans med sina barn måste utnyttjas. Senast igår la jag mig i ett sånt samtal mellan två mammor som stod och beklagade sig över hur vardagssituationen ser ut. Upp tidigt, tjata och mana på barnen så man ska hinna i tid till jobbet. Pussla ihop och jämka med den andra föräldern så att barnet inte ska behöva hämtas sist på dagis. Komma hem och kasta ihop nåt för magarna, slänga i sig käket för att hinna i säng så att man inte är för trött på morgonen.
Min son är 5,5 år och har börjat vilja leka med kompisar efter dagis… Lek med kompis efter dagis betyder att jag knappt träffar min pojke den dagen. De dagarna får jag bara tjata på honom. Det är klart att varje stund vi har blir värdefull. För mig helt säkert. För min son? Inte lika säkert.

Kanske är det också därför våra barn inte får klättra och leka som de vill. Kanske är det också därför vi löser deras konflikter. Dels får det oss föräldrar att känna att vi tar ansvar. Dels vill vi inte ha konflikter, skrik, gråt och tandagnisslan när vi väl umgås med våra barn. Framförallt tror jag dock att det beror på att vi lever i ett säkerhetssamhälle. Ett samhälle där man kan försäkra sig emot det mesta. Vaccinera sig mot det mesta. Låsa, larma och övervaka sina tillgångar och nu även våra barn.

Vem har inte stått inför dilemmat att låta sina barn åka i en bil utan barnstol för att det skulle underlätta situationen oerhört? Hur många väljer att sätta sina barn i bilen utan bilbarnstol??? Ja, inte jag. Jag löser situationen på det krångliga sättet och prioriterar mitt barns säkerhet, så klart. Hur skulle jag kunna förlåta mig själv OM olyckan är framme JUST den åkturen och mitt barn inte klarade sig av PRECIS den anledningen att han inte satt i barnstol? I tidningsnotisen står att läsa: ”Hade han bara suttit i en bilbarnstol så hade han klarat sig…”

Näe, jag tar inte den risken!

Jag tror, precis som Hanne Kjöller att detta möjligen kan leda till allvarliga konsekvenser för våra barn i framtiden. Vi inte bara sopar framför curlingklotet, vi vadderar även in det i bomull så det inte ska gå sönder. Jag antar att ett curlingklot inte glider så bra med bomull omkring sig.

Nästa fundering måste leda till någon sorts idé om hur vi ska motverka detta och fortfarande vara ansvarstagande föräldrar som får möjlighet att spendera tid med sina barn.

Min gissning är att vi blir tvugna att fundera över varför vi har skaffat barn. Vi kommer komma fram till att det är för vår egen skull. För att uppfylla vårt eget behov av kravlös kärlek. Vi ser dem som vår egendom. En egendom som ska skyddas och bevaras till varje pris. Ett fritidssmycke.

Kommentarer