Kokar trollformel

Alltså! Oj vilken respons på mitt inlägg från igår. Det verkar som att vi är lite svältfödda på det här med ärlighet, och att ett rätt naket känsloutbrott var precis vad vi behövde.

Jag vet ärligt talat inte alls hur jag ska sammanfatta och fortsätta det här, men eftersom ni är så många som kommenterat både här och i andra mer avskilda kanaler så har jag fått en hel del uppslag. Inte ett dugg närmare någon sorts känsla av att vara mindre missunnsam, men möjligen lite närmare en förståelse för varifrån den kommer och därmed kanske det finns en ljusglimt. Jag tror faktiskt att jag kan ha en idé att testa. Vi får se längre fram, det beror lite på var jag landar i det här inlägget.

En av er som kommenterade idag sa en gång att jag tänker för mycket. Och jag svarade att man inte kan tänka för mycket. Men jag tror att det kanske kan vara så att du har rätt. För att komma någon vart med det här måste man förstå sitt eget värde. Och det kommer inifrån sig själv. Så det ska till att vara ärlig mot sig själv, göra det självet säger åt en att göra, och där (tror jag) att det byggs upp en inre stolthet. I själva känslan av att ha åstadkommit något. Gjort något.

Det är lärdom nummer 1: Gör minst lika mycket som jag tänker.

Men… Det är ju tyvärr så att det är mer komplicerat än så. För ekvationen är jättekrånglig eftersom människor påverkas och alla konsekvenser måste räknas in i slutresultatet av alltihop och då blir liksom självet förvirrat ibland. För det vill ju till exempel inte såra någon. Och då är det lätt att falla tillbaka till ruta 1, till att vara ärlig mot sig själv.

Så där kan det snurra runt. Rätt länge.

Det är lärdom nummer 2: Var ärlig, gör rätt mot mig själv, men också mot andra. Förstå att förändring tar tid och ha tålamod.

kejsaren

En vän till mig skrev i en lång inbox-konversation att mitt inlägg avslöjar att ”kejsaren är naken”. Väldigt många av reaktionerna tyder på detsamma. Kejsaren är naken. Alla låtsas.

Men när vi i kommentarsfältet lade fram  förslaget om en ”ärlighetsvecka” kände jag genast att det omöjligt kan vara rätt väg att gå. För det första är alltså tanken med det att man ska visa upp ”sin skit”. Men tankesättet är fel. Det är knappast önskvärt att alla ska sluta berätta om det som känns bra och de lyckliga stunderna. Det är nog snarare så att det är okej att kejsaren är naken. Men det underlättar nog att hantera det om vi talar om det lite då och då

Uppgiften är ju att kunna glädjas med andras framgångar och lycka istället för att känna avundsjuka. För att kunna göra det är mitt jobb att glädjas åt det jag själv har. I vått och i torrt. Inte att vältra mig i skadeglädje och eventuell igenkänning i andras ”misslyckanden”. För handen på hjärtat igen – det enda som väcks då är tankar som ”ja men vadå dina ungar geggade ner hela köket? du har ju ett nyrenoverat kök.”

Det är lärdom nummer 3: Att du också misslyckas ibland är inte någon tröst. Lösningen är inte att vi ska tävla i misery. Du misslyckas, jag misslyckas. Du lyckas, jag lyckas också. Och det är ok att kejsaren är naken.

Siddham___Gayatri_Mantra_by_Tar_Minastir

Drömmar och mål kommer och går. Meningen med livet varierar från stund till stund. Jag har inte fattat att de drömmar jag tidigare haft inte längre gäller. Min längtan är inte längre att resa sjutton varv runt jorden och samla kunskap, insikter och information för att skapa en ny världsordning (true story).

Nu drömmer jag om tid för mig själv. Att vara en klippa på jobbet jag gör. Att kunna se mina barn i ögonen varje dag och att vi förstår varandra. Att hitta tid för att rensa ur den där garderoben. (Kolla, kolla!)

Jag skulle önska att det var att få stopp på klimatkrisen, få ut Sverigedemokraterna ur riksdagen, hjälpa de hemlösa med mat för dagen. Jag vill absolut att allt det ska hända. Jag tänker att det borde vara min uppgift. Men just nu vill jag bara få upp den där väggen mellan vårt och Leias sovrum.

Här kommer meningen som fick mig att fatta grejen med att det är okej att vilja hålla sig till det lilla. Det är en del av beskrivningen till Gayatrimantrat (som du kan lyssna på i spelaren, snygga grejer).

”If you carry on your life and do the work that is ordained for you, your life will be full of happiness.”

Det är lärdom nummer 4: Även det lilla, lilla kan vara en dröm nog så viktig. Och som man brukar säga: hellre en dröm i handen än tio i skogen.

Jag tror att jag hoppar av här för dagen och fortsätter i morgon med den där idén som jag kanske kan testa. Behöver koka trollformeln lite.

Älskar er alla. (Och hatar er antagligen också lite då och då).

Kommentarer

Så krångligt. Så här då ;):

”Strand på dig själv!:)
Tack för att du reagerar.
Tänker också att det var fasligt länge sedan vi spelade teater ihop. Det kanske är en liten dröm, att samla ihop vårt vår teater-gäng och laja lite. 🙂

Kram!”

Strand på dig själv!:)
Tack för att du reagerar.
Tänker också att det var fasligt länge sedan vi spelade teater ihop. Det kanske är en liten dröm, att samla ihop vårt vår teater-gäng och laja lite. 🙂

Kram!

Du är så bra Mona! Jag känner igen mig extremt mycket i alltihop. Springer och springer på varje boll och sen är jag nere i något otäckt stressprestationsmönster som är väldigt svårt att bryta.
Tack för bra tankar och insikter!

Åh. Tack! Och jag som just gick och tänkte att allt det här kaoset till slut landar i självklarheter som ”carpe diem” och ”älska dig själv”. Men uppenbarligen är även de självklaraste sakerna svåra att uppnå ibland.
Kram på dig och hoppas det hjälper lite.

Jag tror framförallt att missunnsamhet tynar bort samtidigt som man gör saker som förgyller ens egna liv. Att vara stolt över resultatet av sina egna mödor brukar tillföra en förståelse, för de mödor andra har genomgått, för att nå sin framgång. Typ.

Ett sätt att nå dit, kan vara att komma ihåg att vara nöjd och stolt över små framgångar i ett större mål. Och att sätta mål efter egna drömmar och förutsättningar.

– Kul med lite uppriktiga, krångliga och långa inlägg. Kram på dig!

Jag tror att du har helt rätt. Det enda jag inte håller med om är att målen behöver vars större. Jag tror att det är exakt där jag gått vilse.
Men du kanske inte ens menar så. Utan att allt måste brytas ner i deluppgifter så att man kan vara nöjd och stolt på vägen oavsett om det större målet är ”ge mat åt alla i Eritrea” eller ”sätta upp en vägg i lägenheten”. För då håller jag med om det också.

Kram på dig själv!

Du missförstod mig rätt. 🙂
Genom att bryta ner mål eller drömmar, så kan man behålla tålamodet och bygga stolthet.

Eller man behöver inte ens bryta ner målen, man kan ha det som ett verktyg när man ska prioritera saker. Man kollar som ligger mest i linje med ens mål och så väljer man det. Typ så. 🙂