Kony 2012 vs Anti Scampi

Jag är grymt nyfiken på vilket förarbete som ligger bakom skapandet och spridningen av Invisible children’s kampanj för att göra Joseph Kony känd över hela världen. Medan jag och mina kollegor på jobbet slår oss för bröstet över att vår animerade Anti scampi-film, har fått över 90 000 visningar totalt och i ett halvårs tid varit en av de mest delade filmerna i Sverige, har filmen Kony 2012 setts 65 051 329 gånger i skrivande stund. Twitterflödet #kony2012 forsar fullkomligen. Man hinner inte ens läsa vad folk säger.

Viralitetens gåta. Hur fungerar det egentligen? Hur mycket kan man planera? Hur mycket betyder ambassadörer, förarbete och engagemangsuppföljning? Hur stor betydelse har innehållets budskap och utförande? Bra saker sprider sig själv, sägs det. Men jag tror inte det är så enkelt. Jag tror att det handlar väldigt mycket om att rätt personer ska dela innehållet vid rätt tidpunkt. Men budskapet måste så klart vara något som rätt personer gärna sprider vidare. Dessutom – om man vill ha något mer än bara spridning och eventuellt pengar, om man vill ha till en attitydförändring, så behövs också att man fångar upp engagemanget.

Min frågeställning är idag – skulle en miljöfråga kunna få samma virala effekt som Kony 2012? Vad skulle då krävas om man vill fånga upp det nyuppvaknade engagemanget för att verkligen göra skillnad? För att komma lite längre i den frågeställningen försöker jag här jämföra min erfarenhet med Anti Scampi-kampanjen med det uppenbara med Kony 2012.

Sverige är litet – världen är stor, men engagemanget är viktigt
Det finns ju uppenbara skillnader mellan kampanjerna Kony 2012 och Anti Scampi. Den ena är att Anti scampi i första hand riktar sig till den svenska marknaden, Kony 2012 är på engelska och framtagen för att spridas internationellt.

Vi gjorde en engelsk version eftersom det är ett globalt problem. Men vi har inte satsat på den. Vi har varit mycket sämre på fånga upp reaktionerna på den, och följaktligen (?) har engagemanget varit mycket lägre kring den. Den har idag ca 12 000 visningar på You Tube.

I Sverige har det här med att skippa räkan blivit en rörelse och det är PK att haka på. Vi får fortfarande in tweets, facebookuppdateringar och blogginlägg i vår bevakning som kommer från folk som valt bort, eller uppmanar andra att välja bort jätteräkan. Och nu har kampanjen rullat i ett halvår.

Hade vi kunnat få upp samma engagemang om vi satsat internationellt? Vilka resurser skulle det kräva? Jag tror att en viktig del i vårt kampanjarbete är att vi finns tillgängliga på Facebook och Twitter samt att vi fyllt på med innehåll i form av rapporter, blogginlägg med drabbade, engagerade. I Anti Scampi-kampanjen avsatte jag, åtminstone till en början, ganska många timmar per dag för att svara på frågor, fånga upp intresse, uppmuntra engagemang etc. Vi har också kunnat bemöta tveksamma och kritiker med relevant och fördjupande information. Det tror jag har bidragit till att kampanjen och engagemanget fortfarande lever, och framför allt att fler och fler skippar räkan. Den engelska filmen har blivit mer styvmoderligt behandlad och där ser det inte lika kul ut. Uppföljning och bemötande är viktigt! Det kräver resurser vilket leder till en avvägning mellan att köra kampanjen globalt eller lokalt.

Men hur viktigt? Om nu målet är att få stopp på jätteräksodlingarnas framfart räcker det naturligtvis inte att ha nått en viss procent av konsumenterna på den svenska marknaden. Å andra sidan. Om man kan få ordentligt fotfäste på den svenska marknaden kan det ju vara det som ger fotfäste på andra marknader.

Krishantering genom bemötande
Facebooksidan Kony 2012 ser det lite ödsligt ut från deras håll. Synd tycker jag. Särskilt nu när kampanjen blir kritiserad. De lämnar i alla fall mig förvirrad och utan att veta vad som gäller. Någon sa till och med att Kony redan är död? Vad ska jag tro? Frågan är om utgången av kampanjen berörs av detta. Det ska bli intressant att se om det blir som en del förutsår; att kampanjen kommer att dö ut och det är glömt om några veckor.

Det är lätt när man kan visa upp ett ledset barn
Båda problemen drabbar människor, även om det finns en gradskillnad i elände och antal. Jätteräksodlingar förstör mark och sveper undan befolkningens möjligheter till försörjning och ägarna förföljer de som protesterar. Kony kidnappar barn och gör dem till soldater och prostituerade. Kony 2012 berör ett människorättsproblem och Anti Scampi-kampanjens fokus i kampanjen är miljöförstöringen.

När jag ser att humanitära kampanjer får stor uppmärksamhet kan jag ibland komma på mig själv med att tycka att ”det ju är lätt för dem som kan visa en bild på ett ledset barn, så har man hela världens sympatier”. Det är inte lika lätt att väcka känslor med ett nerhugget mangroveträsk eller mediciner i vattnet. Men snart inser jag att vi måste bli bättre på att koppla ihop våra budskap med hur det påverkar människor. Annars kommer det att bli ett enda stort lidande av hela planeten. Det hör ihop. Det får bli lärdom nummer ett.

Försvarsmaktens kampanj ”Vem bryr sig” är magiskt bra på den här punkten. I mina ögon har de där kakigrönklädda stridspittarna förvandlats till hjältar. Jag blev oerhört berörd av att jag hade möjligheten att lösa av den där stackars människan som satt instängd i ett rum, men prioriterade annat.

Tydlighet är viktigt. Måste man också ha en fiende?
Budskapen i båda kampanjerna är tydliga och enkla: Kony ska göras känd – dela filmen. Jätteräkan ska bort från tallriken – skippa jätteräkan (och dela filmen).

En skillnad är dock att fienden är extemt tydlig i fallet Kony. I jätteräksfallet har vi en mycket diffus fiende. Fienden kan till och med vara du som konsumerar jätteräkor. Alla uppmanas att skippa scampin – konsumenter, restauranger, butiker, grossister. Ingen politiker eller producent ställs till svars. Hur viktigt är det att ställa någon till svars? Personligen tycker jag det är rätt trist det här med att det måste finnas en konflikt hela tiden för att det ska vara intressant. Och jag är också less på att det alltid ska utses en skurk. Vissa problem löser vi bäst tillsammans, liksom.

Spridningen – vilket jobb ligger bakom?
Ett stort antal megakändisar har twittrat om Kony 2012, alla medier talar om det. Hashtagen #kony2012 är galen och här sitter jag och ägnar hela lördagseftermiddagen åt att dregla över spridningen. Jag vet ju vilket förberedelsearbete jag hade inför lanseringen av Anti scampi. Det är ju inte direkt bara att ladda upp filmen på YouTube och sen tro att det ska rulla av sig själv. Det som förvånar mest med Kony 2012 är att det funkar trots att den är 30 minuter lång. Den borde ha varit dödförklarad innan lanseringen.

Antalet visningar är iof inte målet – men en viktig nyckel för att nå den förändring man vill få till stånd. Nu vet vi ju inte än hur det går med engagemanget och infångandet av Joseph Kony. Vi vet inte heller om jätteräksodlingar kommer att stängas i tropikerna. Men vi vet att väldigt många fler har koll på båda dessa frågor, och med det måste man ju kunna anta att chanserna till förändring ökar. Självklart är det viktigt med spridningen. Men hur gör man för att få fart på ett budskap på det sätt som Kony 2012 lyckats med? Det känns ju inte som ett sammanträffande att Fotografiska har en Joesph Kony-utställning just nu…

 

Några ord om filmen och kritiken mot kampanjen
Det blir tokigt om jag lämnar det här utan att ens nämna kritiken. Även om min första reaktion på den var att känna mig rejält trött på alla människor som ska misstänkliggöra alla insatser för att göra världen till en lite bättre plats. Inställningen att alla som jobbar med världsförbättrande frågor ska leva på knäckebröd och gå till jobbet, för de ska inte ha råd med någon cykel, är jag personligen helt kräkfärdig över. Det är så bakvänt det kan bli. Utan att ha någon lösning på det så tillåter jag mig ändå att tycka att om man inte vill ha en bättre värld så behöver man kanske inte kämpa så himla hårt för att motarbeta de som vill försöka. Samtidigt som det förstås är naivt att tro att det inte fuskas och dras nytta av människors goda vilja, och därför inser även jag att även insatser för en bättre värld kan behöva granskas.

1. Min första tanke, när jag såg inledningen till filmen, var att det här var en PR-kupp från Facebook.

2. Det här med att fronta ett barn och lägga ord i pojkens mun för att sedan göra poänger av känns lite som Sven Melanders fredsintervju med flickan som ville ha en cykel mest av allt i hela världen.

3. Organisationen Invisible childrens trovärdighet är satt på spel här då kritiska röster undrar varför frågan lyfts nu, när Kony inte setts till sedan 2005. På kampanjens Facebooksida har flera filmer postats med kritik mot kampanjen. Till exempel Stop ”Stop Kony 2012”Kony 2012 is misleading och Kony 2012 the wrong way to show support. De två första är liknande. Unga tjejer som har någon form av koppling till fallet. Den ena har varit en del av Invisible children, den andra har släktingar i Uganda. Båda pratar på ett ödmjukt sätt om att det är ok att stödja bra saker men att man måste betänka att Kony inte setts till sedan 2005. Den tredje har mer formen av en podcast där en man helt enkelt hävdar att det är fel sätt att visa sitt stöd för efterverkningarna kommer att bli värre. För egen del blir jag förbryllad av de två tjejerna, men det här med att ”det är fel sätt…” sådana argument biter inte på mig. Det är som att säga att man inte ska prata mobbing i skolan för det blir värre för den utsatte… Det är aldrig fel att visa sitt stöd för en bra sak. Hur man än gör det. Och huruvida Invisible children gjort bort sig nu och samlar in pengar till en ickefråga eller inte kan jag absolut inte gå in på då jag själv hörde talas om Kony för första gången den här veckan. Därför fokuserar jag på hur frågan fått sådan viralitet.

Filmen får också kritik för att vara förenklad. Duh!? Ja!? Det är klart den är. Vem har någonsin fått uppmärksamhet när den stått och velat med ”å ena sidan, eller å andra sidan”. Anti scampi får också kritik för att vara förenklad. Lite humor tycker jag. Nähä? Menar du att en animerad film på en minut kan vara förenklad? Att vi inte tänkte på det…

Kommentarer

Filmen är kanske 30minuter lång och har fått många views men hur många har tittat klart på filmen? Jag tröttnade efter 3 minuter men de har ändå fått 1 view från mig. Jag har märkt att människor engageras/drivs lättast av hat (kan ha fel), inte av viljan att hjälpa. Det är lättare för oss att sympatisera med andra människor än djur. Att avsätta (mörda) en ond person är ett enkelt mål. Exempel: osama bin laden, saddam och kadaffi. Det jag försöker säga med det här är att de hade lite större målgrupp 🙂

De hade lite bättre budget än vad ni hade när de gjorde filmen och man får inte glömma att många views kommer från kritikerna som inte alls håller med. ”USA world police+olja” är ett het ämne på Internet som skapar debatt.

Från reddit:
”Of the $8.9 million they spent in 2011, this is the breakdown:
$1.7 million in US employee salaries
$357,000 in Film costs
$850,000 in Production costs
$685,000 in Computer equipement
$244,000 in ”professional services” (DC lobbyists)
$1.07 million in travel expenses
$400,000 in office rent in San Diego
$16,000 in Entertainment etc…

Only 2.8 million (31%) made it to their charity program (which is further whittled down by local Ugandan bureaucracy) – what do the children actually get?”

Här svarar invisiblechildren på kritiken:
http://www.invisiblechildren.com/critiques.html

Tack för din kommentar Alexander.
Det är tydligt så att en fiende trugar igång. Lite beklagligt kan jag tycka och kanske inte något man vill bidra till att nära egentligen.
Det här med vart pengarna tar vägen tycker jag är komplicerat. Under förutsättning att kampanjen är lyckad rent idémässigt så kan det ju vara värt de administrativa kostnaderna att världen får upp ögonen för saken. Så rent principiellt kan man ju inte säga att det är dåligt med dryga 30% till barnen. Men är kampanjen missvisande blir det såklart mindre bra.
Och ja, vår budget är skrattretande i jämförelse med det där.

Är det någon som sitter och försöka lista ut vilka kanaler som gav den bästa effekten och hjälpte till att sprida kony2012 innan den blev ”viral”? Det borde gå att skapa en sån lista inför nästa kampanj ^^

Reddit och Youtube kan ibland vara viktigare än bloggar för spridning, iaf utomlands, i Sverige är det lite dött. Skulle vara intressant att analysera Kony2012spridningen om det fanns någon statistik. Men den kanske finns någonstans?

En sån lista skulle man ha. Och tipsen över hur man får dem att stötta kampanjen. (Eller hur mycket det kostar?) 🙂

Jag vet att många stödjer bra kampanjer helt gratis på Youtube men det måste vara bra och tilltalande för deras publik.

T. ex., (jag har koll på en del spelkanaler) på Youtube brukar många göra reklam för välgörenhet, det har blivit en ”grej”. Athene är en av de som gör det extra bra. Han har 6000 person online på hans livestream dygnet runt och hundratusentals prenumeranter. Här är en av hans vids (om kony!):
http://www.youtube.com/watch?v=xfBswQ0xS3c

Många Kingoftheweb.com -deltagare vill vinna för att ge bort pengarna. Nästan alla har Youtubekanaler.

indiegala.com och humblebundle.com + fler, ger bort pengar till flera organisationer, bl a röda korset och child’s play.

Som du ser så är det oftast donationer till organisationer som hjälper människor.

Men tänk om Naturskyddsföreningen startar en kampanj på engelska, har tydliga mål med sin kampanj, lyckas hitta kanaler som skulle få många att donera och lockar till sig några stora kanaler som mer än gärna hjälper till!?

Kanalerna vill inte ha pengar (det vill de men det är inte det viktigaste för de), de vill ha nya prenumeranter. Så om Naturskyddsföreningen kunde ge prenumeranter till de som marknadsför kampanjfilmerna så antar jag att många skulle vilja stödja kampanjen. Det blir win/win.

Med tanke på att Kony2012 bara gav bort 30% av pengarna så kan 90konto användas som en del av marknadsföringen ^^

Jag vet inte, som du ser, mina tankar glider iväg när jag börjar tänka på alla möjligheterna. 🙂

Yes! Det där har jag haft rejält på känn och tänkt länge att jag borde börja gräva i, har väldigt begränsad kunskap och insikt i spelkulturen. Men det du säger här sätter ju igång en massa tankar.
Wow! Tack för inspiration!

Mona Wallin jag vet för lite för att bemöta det men jag tycker kritiken är intressant och viktig. Jag kommer att dela ditt inlägg. Har nu läst din blogg också – like what I see. Ha en bra söndag!

Kul att ni uppskattar jobbet vi gör. Det värmer verkligen. Det är ju verkligen en balansgång mellan trovärdighet och tydlighet. Och nu hoppas jag verkligen att kritiken mot Invisible children är obefogad på de väsentliga punkterna.

Såååå sant … kan det vara så att folk behöver ser på elandet för att kunna ha åsikter … jag vet inte … när det gäller Kony 2012, var jag lite så där skeptiskt till filmen men samtidigt vet jag att jag visste inget om Kony innan … och även om era film har inte lika många visningar så var ju den som gjorde mig att avstår från att äta jätteräkor … jag kan bara tacka för det arbete som du/ni gör. Kramar <3<3