Livet med en sjuåring

Det är så fantastiskt när den lilla lilla pojken börjar bli lite större. Han är klok, förståndig och intresserad av hur allting hänger ihop. Han är sju år och har väldigt god empatisk förståelse och kräver av sin omgivning att vara minst lika empatiska. Eller vad sägs om denna ”konversation”:

– Jag vill ha godis, snääälla, snääälla, kan jag inte få godis?
– Nej, det blir inget godis idag.
– Då TAR jag godis!
– Men om du gör det kan vi ju inte ha godis hemma.
– Jag KOMMER ATT TA OM DU SÄGER NEJ.
– Jaha, och vad händer om jag säger ja då?
– …
– HUR SKULLE DUUUU KÄNNA OM DET FANNS 100 TELEFONER SOM VAR JÄTTEFINA OCH VI SA ATT DU INTE FICK ANVÄNDA DEM? HUUUR SKULLE DU KÄNNA?
– Ja, det skulle ju inte vara roligt.
– NÄ, just det. Då TAR jag godis, för nu vet du hur det känns.

Han provade med pappan också, men ingen framgång där heller. I slutändan ska elogen ändå falla tillbaka på den lilla växande som faktiskt lät bli. Istället hoppade han upp i famnen för en innerlig förlåtande kram.

Kommentarer