Lokala gycklare i förorten

Varför jag bloggar? Jo, bla för att locka fakiren till mig. Fast jag visste inte att en blogg kunde ge sådana effekter.

I parken där vi bor kan man träffa underbara människor
Jag befann mig i parken nedanför huset där jag bor. Barnen åkte rutchkana och klättrade i klätterställningen när hon kom. Vår lokala gycklare, min underbara granne. Med sig hade hon nålar att stick sig med och ballader kom forsande ur hennes hals. Jag blev rörd. Hon hade läst mitt frustrerade ”jaha-inlägg” och tänkte bevisa att hemma visst inte är så tokigt. Det är då jag vill börja gråta, för hon och hennes lilla familj som är lika stor som min ska flytta. Inte långt, men ändå.

Lådor att avsky… eller älska

Det finns många jättebra saker med att bo där vi bor. Det är nära stan. Det är nära affärerna. Det finns många parker att välja på. Nackdelen är att det är trångt för vi är västerlänningar och har alldeles för många prylar. En annan nackdel är att man inte kan vara hemma en hel dag och pyssla med sitt. Man är tvungen att gå ut med sina barn. Det har däremot lett till att vi har lärt känna jättemånga underbara människor. Underbara människor som har barn som mina barn också älskar. Människor som ärligt talat fått en stor plats i mitt hjärta.
Där vi bor bor man i lägenhet. När jag sökte jobb här i närheten fick jag veta att detta är ett sånt ställe där folk är på genomresa. Här gör man en mellanlandning innan livstågen avgår mot hus på annan ort. Detta gör det svårt och komplicerat att leva här. Alla dessa underbara människor kommer alltså att flytta. Jag vill också flytta. Bekvämligheten och friheten med att kunna släppa ut sina barn i en trädgård och att barnen ska få egna rum övervinner fördelarna med att man måste gå ut i parken med sina barn.

Genomfart borde förbjudas!
Visst, det finns ju villor även i detta område. Vänta, jag ska bara gå och köpa en trisslott! Äsch jag vann inget den här gången heller. Ska vi kunna finansiera ett husköp så får vi bo i långtbortistan. Långt bort från det liv och de människor vi börjat gilla här. Så länge nu de bor kvar. Detta kan ju leda till en viss missunnsamhet mot de man gillar. Jag vill inte att de ska få bättre jobb och bättre betalt. Bättre jobb och mer pengar betyder att dagen då lasset går närmar sig snabbare.

Hur ska man tänka? Vilka vill hänga med och bo ett enda stort och härligt mansion-gycklar-kollektiv med mig och min familj?

Kommentarer