Manifestation för Tania

Onsdag den 17/9 klockan 15.00 samlas mina gamla elever och ett hundratal andra människor på Mynttorget.

Tania, en superengagerad elev, jättebra kompis och duktig baskettjej ska ryckas upp med rötterna – igen. Förra gången hon rycktes upp var när hon flydde från Iran tillsammans med sin mamma och lillasyster.

Mamman var politiskt aktiv i Iran och riskerar att åka i fängelse när hon kommer tillbaka. Samtidigt kan jag inte för mitt liv ha ett endaste litet uns av förståelse för varför det egentligen spelar någon roll. Tania har bott här i halva sitt liv. Hon går nu i nian och har sitt liv här.

Tanias underbara kompisar Narin och Mitra har hjälpt till och samlat in femhundra namn som de lämnade över till migrationsdomstolen igår. När jag träffade dem utanför skolan idag var de uppriktigt upprörda och oroliga över att mista sin vän. De är stolta över det arbete de lagt ner men det fanns inget alternativ för dem.
– Vi hade inget val, sa Narin och fick en stor kram av Tania.

Det jag förvånades mest över var att de kunde prata så sansat om det. När jag lämnade dessa tjejer i sjuan var de minst sagt yviga när de var upprörda. Nu går de i nian, mycket har hänt.
– Det är så konstigt att vissa får stanna och vissa inte. Det är säkert så att migrationsverket tröttnat på att höra historier om att folk kan råka illa ut när de kommer tillbaka till sitt land, sa Narin.
– Men om man nu måste skicka tillbaka folk ska man åtminstone inte vänta i sex år med att berätta det, folk skaffar sig ju liv.

Kommentarer