Mellanmjölkens bekännelse

Bara några månader kvar på utbildningen. Den mest skrämmande insikten och saknade kunskapen är fortfarande – vad, var, hur, vem?
Det gäller såklart mig själv och mina mål för framtiden. Jag kan omöjligt bestämma mig för en inriktning. Detta har varit ett problem i hela mitt liv. Äntligen har jag likt en anonym alkoholist i alla fall erkänt att det är ett problem. För det ÄR ett problem.

Den eviga autoterapin har satt igång. Varför går det inte att välja? När jag försöker identifiera mig själv och mina mål så blir saken solklar.

Jag drömmer lika mycket om att vara en kringflackande bohemisk globetrotter med världen som hem, som att vara husmor i herrgård med massor av barn och vänner som jämt kommer och besöker.

Min barndomsdröm om att bli sång-och-dansartist jobbade jag aldrig vidare på när det tidigt blev tydligt att jag saknade alla de tre r:en, röst, rytm och raljerande vacker.

Istället för en frisk Fuck-you-attityd har Snälla Flitiga Lisa fullkomligt tagit över, och hon har allvarkliga assimilationsproblem.

När man beskriver mig vill jag att man ska säga ”hon den där tuffa, modiga bruden som är så otroligt generös och tänker på alla andra utan att hon glömmer sig själv och dessutom är hon så enormt kunnig”. Resultatet när man försöker vara sån är att man istället beskrivs som mellanmjölk. Inte för mycket eller för lite av någonting, alldeles lagom och aningen mesig. Dessutom kräver det så mycket av den här typen av funderingar att det aldrig blir någon tid över att tänka på någonting annat än hur man uppfattas av andra.

Finns det någon terapigrupp för folk som mig? Hur gör man för att bestämma sig, skaffa hårt skinn på näsan och sätta upp spikraka mål? Jag är trött på att aldrig känna att jag passar in. Det jobbiga är att jag också insett att det inte är någon annans fel. Jag måste alltså fixa det här själv.

Kommentarer

Vad vet jag, men nog tycker jag att du både har de tre Ren (hur skriver man det??) och att du är alldeles exeptionell och speciell. Du är ett energiknippe med ett stort engagemang och ett magastort hjärta! dessutom är du ju min idol och förebild som har tagit tagit i livet och dina drömmar. Även om det inte var de gamla eller första, så är det ju faktiskt så att du har vågat slå in på en ny väg och följa ditt hjärta. SAMTIDIGT som du är småbarnsmamma! Wow säger jag bara! Och vad då, passa in? Varför ska man det??? Stor kram! Nu bär det av till kullen och badet. Vi får se till att planera vår dejt där över ett julbord. Kolla era helger i december.