När Anna Skipper uteblir tar jag saken i egna händer

Träningskort
Inte passerkort på landstinget

Nu är det äntligen gjort. Förhoppningar om att det ska lösa sig på egen hand, önskningar om att Anna Skipper ska komma och lösa mina problem och rädsla för att än en gång ha ett autogiro som tickar för något som jag inte utnyttjar får ge vika. Nu är jag innehavare av ett årskort på Stockholms Stads simhallar. Inte det fräschaste att träna i klorångor, men i det katastroftillstånd som jag nu befinner mig är det här bästa alternativet eftersom de har vattengympa på schemat.

Mitt första pass blev djupvattengympa. Det var jag och 10 andra 70-åriga damer som välvilligt hjälpte till och förklarade att man måste spänna kroppen för att inte vingla omkring i vattnet. Precis vad jag behövde, mitt ego blev också boostat av beröm eftersom damerna var superimponerade av att jag klarade mig så bra för att vara första gången.

Nu är tre pass i veckan heligmarkerade i almanackan. Inga lunchdater, möten eller andra undanflykter får komma emellan. Det kommer att ta av tid som jag egentligen anser att jag inte har, men förhoppningsvis får jag mer energi av träningen och blir effektivare.

I morgon är det lördag och första delen av dagen är obokad. Det betyder gos. Jag ska vakna med två små och en stor älsklingsfigurer nära. Vi ska äta långfrukost med tända ljus. Läsa tidning högt, fortsätta läsa tidning i sängen, gosa lite till och sen ta oss an resten av dagen.

Kommentarer