Nästa gång twittrar jag i mitt eget namn


Så snart, så snart. Jag har ju just börjat på praktiken. Det var så långt kvar till festivalstart när jag började, trodde jag – och alla andra. Men nästa vecka är det dags. På onsdag är det invigning. I tisdags var det invigning av utställningen på Raol Wallenbergs torg. Bengt Wanselius, Beata Bergström och Lennart Nilssons (oh shit, gå verkligen in på hans sajt) bilder från repetitioner och föreställningar står där de står till den 6 juni. Underbara porträtt. Lena Endre fick klippa snöret och förklara utställningen öppnad.

Innan jag började och i början av praktiken var jag full av roliga idéer om hur jag skulle kommunicera festivalen på nätet. Men verkligheten kom ikapp. Istället för en massa tid till att se till att alla inblandade skådespelare bloggar och twittrar åtminstone under den här perioden, jobbar med bloggare, göra filmer, fixa tävlingar och göra sajten interaktiv som jag trodde att jag skulle, så har jag lagt största delen av tiden på att lägga in evenemangen med rätt namn och rätt tid på hemsidan.

Jag har försökt, tro mig. Jag har verkligen försökt få skådespelarna att blogga. Resultatet går att se i frånvaron av blogginlägg i bloggen. Att be dem om att twittra kändes inte direkt relevant. Kanske hade det ändå varit för sent, men jag är inte helt säker. Jag tror att dragningskraften hos vissa av dem är tillräckligt stor för att det hade kunnat göra en rejäl skillnad för kännedomen om festivalen.

Så nu har jag twittrat i Bergmanfestivalens namn. I festivalens namn har jag försökt vara någorlunda personlig. Ställt lite frågor och kollat av om någon pratar om oss. Och när jag ”lyssnat” så har det mest varit sådant som inte direkt går att svara på – åtminstone inte i festivalens namn.

Nä, nästa gång jag twittrar för ett företag ska jag göra det i mitt namn så att jag kan prata för mig själv i företagets anda, och försöka påverka andra att göra det samma.

Men det är första gången för festivalen. Dramaten står i startgroparna för att börja använda internet över huvudtaget. Till nästa gång hoppas jag att det finns en plan för vad som ska göras och jag skulle gladeligen vara den som planerar. Med rätt förberedelser har ju det huset med sina anställda alla möjligheter att få folk att följa, Dramatenbloggen har ju inte utan anledning slagit stort. Undrar om annonseringen för bloggen i DN verkligen har varit till någon nytta?

Sitter och laddar inför slutkonserten med Lykke Li. CocoRosie spelar också på Stora Scenen, de är inte riktigt min grej. Däremot älskar jag det här.

Kommentarer