Nervös känsla av diffus stress

Det är lätt att brinna upp när man brinner.
Som tur är finns det en spärr. Den har slagit till nu och det som kan sorteras bort måste sorteras bort. Eller så måste jag ändra mitt förhållande till saken.

För drygt ett år sedan skrev jag mycket om steget in i förändringsprocessen. Det var dags att ta steget in i en ny karriär. Nu är jag mitt i förändringen och…
Jag hade ingen aning då om vad jag skulle hitta.

Att jag har lätt för att känna engagemang för saker som jag räknar som viktiga har tidigare varit känt. Men att jag också försöker göra något åt dem, det är nytt. Att gå rakt emot hindren och konfrontera dem, är nytt. Att se nya vägar om hindren visar sig vara obevekliga eller stå på fel plats på vägen, är också nytt.

Än så länge når jag inte ända fram för det finns en rädsla som hindrar. Vad den rädslan är kan jag inte riktigt definiera. Kanske för att lyckas, kanske för att vara ute på okänd mark, kanske bara för att få för mycket att göra.

Resultatet är i alla fall en nervös känsla i magen och en form av diffus stress som kommer sig av att inte ha kontroll över situationen. Min strävan efter kontroll… vad ska man säga om den? Det kan ju vara bra att ha kontroll över saker som har direkt påverkan på ens egen situation. Men om ärendet för en stund ligger i händerna på någon annan måste man ju lära sig att lita på andra och kunna vila i det tills bollen ligger hos mig igen.

Det hade varit bra att ha en aldeles egen dr Phil att konsultera vid behov. Kan man få extra studielån för det?

Kommentarer