Nice try!

Okej, 2500 ord, never look back. Just let it flow. JAg ska verkligen försöka leva upp till det.

Sitter i soffan med min nya jobbdator i knät. Brevid mig har jag StoraF och Lilla L, de delar mjukisfilt. Lilla L håller i tygdockan hon fick av sin faster Klara. Hon håller dockan med båda armarna och de trötta ögonen jobbar hårt för att hålla sig öppna ända till hela Bee movie har tagit slut.

Stora F har en stor rynka mellan ögonbrynen, och velar fortfarande om han ska gå på diskot eller inte. Bara det att diskot slutar om nio minuter och vi fick veta att det ägde rum för sex timmar sen. Nä, inget disko blev det.

J sitter också brevid, fast på andra sidan. Han hänger med lite bättre än jag i filmen. Vi har just tjänat 4,2 miljoner kronor. På en vecka. Det är bra jobbat. Och enkelt. Gör så här: Gå på en visning av en lägenhet som du hemskt gärna vill ha. Häng med i budgivningen lite längre än vad din ekonomi egentligen klarar av. Detta leder till att du måste tänka igenom hur fattig du kan tänka dig att vara efter att du betalt ditt boende. Så – det är nu du hoppar av budgivningen. Den där lättnadskänslan som uppstår då, när du inser att du kommer att ha de pengarna att göra roliga saker för istället, det är den som får dig att må ungefär som om du tjänat exakt den summan du just inte köpt nytt boende för.

Eftersom vi inte köpte lägenheten känner jag mig enormt rik. Därför var jag oerhört nära att köpa en ny laptop idag trots att jag just fått en ny jobbdator och ändå har en som är helt okej hemma. Men ingen Mac Book Pro, det har jag ju inte.

Den här veckan började jag så smått på mitt nya jobb på Naturskyddsföreningen.  Fint välkomnande och otroligt mycket att sätta sig in i . Det är något helt annat att ta tag i deras kommunikation på webben jämfört med Dramaten. Dels är det så enormt stor skillnad på engagemanget, dels har de redan börjat lite innan och bäst av allt – vi är flera om saken.

Andra halvan av veckan var jag på Dramaten. Det mesta där handlar ju om att försöka rigga för en fortsättning efter att jag slutat. Det är fortfarande inte helt klart med upplägget eller vem som tar över.  Det blir spännande att se hur det går.

OMG, det där var bara 414 ord. 2500 ord är otippat mycket känner jag nu. Man kanske skulle ha försökt hitta på en historia istället. Fast det är så himla skönt att bara skriva sina tankar. Allt som kommer ut i hjärnan bara rakt ut i fingrarna. Bifilmen verkar lite rolig faktiskt. Och jag är lite splittrad också.

I morgon ska jag till arlanda tidigt. Innan jag fick barn reste jag minst några gånger om året. Nu reser jag aldrig. Och när man aldrig reser blir en helgtrip till Gotland superstor. Iof så har storheten lite mer med att göra vad jag ska göra på Gotland, och vem jag ska träffa såväl som vem jag ska åka dit med-.

Det tillhör vardagligheterna att man måste försvara sig varje gång Twitter kommer på tal Folk som inte upptäckt tjusningen med detta eminenta kommunikationsverktyg förstår inte hur man har tid, varför man ska osv. Man ska gärna vara lite hånfull, och verkligen inte verka nyfiken.

Varje försök att föklarar att det är ett helt fantastiskt att ha den närheten till så många människro. Kända som okända, vänner som främmande  – alla är samlade under samma tak. Det finns ett gemensamt förhållningssätt – oskirvna lagar, precis som i vilket offentligt rum som helst.

Det blev så tydligt när jag funderade på det häromdagen. Vi skulle ses på restaurang, jag och några vänner. Vi hade inte bokat och på vägen dit började jag fundera lite på om man kanske borde ha gjort det trots allt. Men jobbigt! Slå upp numret, ringa för dyra pengar och vänta på att någon svarar. Varför? Det är såååå 2000-talet att bete sig så.

Det slog mig, att OM bara alla kunde ta och registrera sig på twitter och fixa med en liten pling till sin mail ellr något om man får en mention eller ett direct message, då skulle hela den stora vida världen vara samlad under samma tak.

Imorgon bitti kommer mitt liv att berikas av en resa till Gotland med en ny vän. Vi ska hälsa på en annan ny vän. Dricka vin och prata om spännande och intressanta saker.

Nu har filmen tagit slut här. Mina finaste finingar har somnat i de märkligaste positioner på soffan. Kanske måste ta en bild av det.

En annan gång ska jag göra detta på allvar, men det går inte att få ihop 2500 tecken så här på fredagkvällen. Jag behöver göra andra saker och det tar liksom slut här. Vad hette den där författaren nu igen som skrev allt som hände, allt han tänkte på en dag. Det skulle jag vilja göra någon gång. Men nu får det räcka. Jag kastar in handduken. Ger upp på exakt 864 ord.

Kommentarer

Snyggt påminner om mitt en summering, fast jag tog mitt ansvar och gjorde lite länkar, så jag gjorde inte riktigt uppgiften eftersom jag tittade tillbaka, och länkade upp till det jag funderar kring.

Härligt inlägg, njut av Gotland.

Bra!BRA! Bättre än bra, precis så lagom som det kan bli. Jag ville också kasta in handduken, många gånger i fredags, men tänkte nej det går inte då kommer det aldrig bli något, då kan vi lägga ner om jag ska ge upp varenda gång.

Jag gillar att vi alla tre inte kunde tänka oss att det skulle vara något annat än män som var mördare och att offret måste vara en kvinna. Jag försökte faktiskt bryta det mönstret men det gick inte alls, trots att jag ville, och nästa maniskt ville försöka.

Grymt vännen! Jag gillar att din mördare också hade empati någonstans, och att han mår illa. Det gör honom mer mänsklig, men det är väl det unblocken går ut på att vi ska inse att även de vidrigaste människorna vi möter är människor av kött och blod, med känslor. De är inga monster,även om vi vill förenkla dem till just monster.

Se fram emot en ny utmaning

This comment was originally posted on MonaWallin

Bra!BRA! Bättre än bra, precis så lagom som det kan bli. Jag ville också kasta in handduken, många gånger i fredags, men tänkte nej det går inte då kommer det aldrig bli något, då kan vi lägga ner om jag ska ge upp varenda gång.
Jag gillar att vi alla tre inte kunde tänka oss att det skulle vara något annat än män som var mördare och att offret måste vara en kvinna. Jag försökte faktiskt bryta det mönstret men det gick inte alls, trots att jag ville, och nästa maniskt ville försöka.
Grymt vännen! Jag gillar att din mördare också hade empati någonstans, och att han mår illa. Det gör honom mer mänsklig, men det är väl det unblocken går ut på att vi ska inse att även de vidrigaste människorna vi möter är människor av kött och blod, med känslor. De är inga monster,även om vi vill förenkla dem till just monster.
Se fram emot en ny utmaning
This comment was originally posted on MonaWallin