Nytt löfte, nytt mål men oklar väg dit

Jag har börjat på årskrönikan tre gånger nu. Jag har kommit långt, ganska långt och inte långt alls. Jag konstaterar att det var ett bra år och mycket hände. Skit samma. Nu är det 2010 och då blickar vi framåt.

Det blev ett nyårslöfte i år, ett klassiskt. Men också absolut livsviktigt; jag måste börja träna. Måste verkligen börja träna. Det är riktigt tungt eftersom jag blivit just det (tung alltså). Naivt nog hade jag hoppats att det där skulle lösa sig självt nu när jag gör saker jag gillar hela tiden. Men det var bara en romantisk idé. Tydligen.

När jag inför min familj tillkännagav detta löfte passade jag på att också berätta om mitt mål som är att bli stark nog att kunna åka skidor igen nästa vinter och att jag vill att vi åker på skidresa då. Den reaktionen jag fick från tottarna, som storögt tittade på mig och utbrast ”Ska vi få åka skidor???” och sedan kramade om varandra som om jag sagt att de just vunnit en miljon legobitar var, kommer att hjälpa mig på vägen. Det lovar jag.

Frågan är bara vad jag ska träna. Jogga är för tråkigt, jag vet att det inte håller, jag kommer att sluta. Att gå tillbaka på någon jävla basic aerobicsnivå känns ej aktuellt. Gymma är astrist och kommer inte hålla heller. Pargrejer som tennis och sådant går bort på grund av partner- och tidsbrist. Jag skulle vilja dansa men törs inte riktigt. (Det är höft- och ryggtrassel som satt mig i den här sköna sitsen med drygt 20 extra mjölkpaket att släpa på). Jag önskar att det gick att hoppa rakt in i de där aerobicpassen på SATS jag hängde på för skitlänge sedan, när det hette Sports Club. De där som var bara roliga, tror till och med de hette dansaerobics och/eller funk eller något sånt. När man liksom flög runt på det där golvet och hoppade – obehindrat… Fan. Trist när ”man bara är fyrtio i sinnet” och kroppen har bestämt sig för att vara hundrafyrtio.

Egentligen skulle jag väl behöva en personlig tränare, men då måste man ju ha pengar och… osv. Yoga verkar ju bra och allt, men jag behöver nog lite explosion.

Nåja, nu ska jag väl försöka sova mig frisk i alla fall. Hoppas på en feberfri dag snart så att det kan börja hända lite grejer.

Just det – kom till Mose Backe i morgon klockan 20. Då spelar Johns syrra och brorsa där. Hoppsan, jag vet visst inte vad de heter, men de är bra.

Reblog this post [with Zemanta]

Kommentarer