Ont ska med gott fördrivas – om nätkärlek och näthat #blogg100

Det här inlägget är nummer 11 i serien #Blogg100 – en utmaning att skriva en bloggpost om dagen i 100 dagar.

 Och jag struntar i att jag har tema appar den här veckan, för allt det här med #näthat och #nätkärlek är för viktigt. I det här inlägget refererar jag till människor som använder internet med det förenklade begreppet ”internet”. 

Jag älskar internet

Den goda nätarménNär jag klev in på den digitala arenan för sex år sedan blev jag fullkomligt tagen av engagemanget, välviljan, hjälpsamheten och kraften som finns bland de människor jag mötte på internet. 2010 råkade jag ut för blogghaveri och fick så mycket hjälp att jag till och med friade till internet. Den här kärleken håller i sig, kanske blir den livslång.

Det finns en storhet i internet som tar fram rädda-världen-pirret i magen. Det goda internet är Sam som för Frodo vidare i kampen mot mörkrets härskare. Det dyker upp en jäkla massa troll och orcher på vägen. Men med brödraskapets hjälp kommer de att besegras och Sauron kommer att få kasta in handduken.

Jag måste få tro på det.

Vi är på rätt väg

När människor reser sig upp och försvarar ett offer. Upprördheten över kvarlämnade barn på idrottsarenor, journalister som fängslats, människor som ska utvisas eller hela folk som hålls gisslan av militanta regimer. Då vet jag att vi är på rätt väg.

Ibland drar internet förhastade slutsatser och ryter ifrån på felaktiga grunder. Men det måste man kunna förlåta. Så länge ansatsen är att skydda en person som verkar vara i underläge och utsatt för förtryck eller kränkning är det gott. Så länge man kan säga förlåt när det står klart att man har haft fel.

Låt inte trollen hållas

Den ondska som visar sig i de exempel som Uppdrag granskning tog upp igår är fullkomligt bisarr. Marken gungar under fötterna och hoppet sviktar. Att Hennes och Mauritz inte hade fler åtgärder än att radera kommentarer förvånar mig faktiskt. Varför bemötte de inte kommentarerna? Det visade sig ju att flera av de som skrivit vidriga saker inte förstod att någon skulle läsa och ta till sig kommentarerna. Hade det inte kunnat hjälpa då att påminna dem om att en kommentar på Facebook tar lika hårt som en kommentar ansikte mot ansikte. Det sägs att man inte ska mata trollen, och det är väl sant. Men om man bemöter på ett sätt som neutraliserar kommentaren, om man tar ett djupt andetag och låter bli att visa att man blev provocerad, då håller de sig borta. Och har vi inte ett ansvar att inte bara låta dem hålla på?

Ont ska med gott fördrivas. Och det goda måste segra.

Stå upp!

Varje individ som tar sitt ansvar och säger vad de tycker. De smittar av sig. Fler vågar. Mitt bidrag så här långt har varit att sprida beröm. När någon gjort något bra eller säger något roligt brukar jag försöka låta den veta att jag tycker den personen är bra.

Men när det kommer till att debattera är det lite sämre ställt. Jag fegar ofta ur, säger sällan vad jag tycker i kontroversiella frågor. För det mesta drar jag mig inte för mothugg. Nä, min rädsla bygger mer på att avslöjas som okunnig. Att jag inte ska kunna svara på motfrågor. Bestämda åsikter är inget jag begåvats med. Jag är en sådan som behöver veta allt, ha hört alla andras åsikter och satt mig in i alla perspektiv innan jag bestämmer mig. Det tar väldigt lång tid, därför är ämnet ofta inaktuellt den dagen jag slutligen har bestämt mig. Men kanske borde jag våga mer. Åtminstone borde jag börja bolla mina åsikter oftare på internet. Precis som jag gör i den här andra verkligheten, med min röst.

Någon gång har jag gått in i Facebooktrådar och försökt nyansera hårdföra diskussioner, förutom i jobbsituationer med en hel organisation som täckmantel, och oftast i syfte att försvara organisationen. Men jag har aldrig i egen person konfronterat någon som varit direkt elak mot en annan person. Det har nog funnits tillfällen då jag haft chansen, men har tittat åt andra hållet. Slut på det.

Så nu ska jag bli en bättre människa och börja bolla mer åsikter, men framförallt stirra ondskan i ögonen och skrämma bort den.

Det finns mycket mer att läsa på det internet det här kommer ifrån

Där mina vänner avslutar jag min kommentar om detta och hänvisar till mer läsning. Har du inte läst Isabella ”Blondinbella” Löwengrips berättelse än tycker jag att du ska göra det nu.  Och se Uppdrag granskning. Det blev ju lite av en revansch efter floppen med barnfattigdom… (som ju kan ses som ett levande bevis för internets storhet, man kan inte riktigt säga vad som helst…)

Visa din #nätkärlek

NätkärlekSom vanligt reser sig det internet jag älskar och börjar fokusera på #nätkärlek. Och nu ska jag våga erkänna att jag är historielös för jag har suttit med blicken i tusen andra saker än vad som pågått i den här debatten idag, men jag vet faktiskt inte vem som drog igång det. Det får vara okej.

Är det någon som orkat läsa ända hit så är det kanske någon som vet vem som satte igång det. Framför i alla fall min uppskattning för det här och nu. Tack för att ni finns alla fina.

Detta är inlägg 0, i intitiativet #Blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg i snitt per dag i 100 dagar från den 1 mars 2014.

Kommentarer