Paris, je viens maintenant

Så där ja. Nu sitter jag färdigpackad men nykter och bara väntar på att det är dags att åka. Jag har sagt hej då till världens gulligaste lilla familj, det känns som om jag ska vara borta i en evighet. Det är ju lite fuskigt att bara dra så här några dagar utan att man måste.
Stora (!) F traskade iväg med de andra sexåringarna från dagis till skolan. För kattmamman kändes det som en symbolisk handling; där går du bort från din småbarnstid och jag passar på att dra till Paris.

Jag hoppas min resväska väger under 12 kg så att det går att ta med den in i kabinen. Jag ska njuta redan på väg till Arlanda. Det finns inga förväntningar utan bara en känsla av frihet i kroppen. Fyra dagar spontanitet – och lite jobb.

Under min lilla semester ska jag skriva en text om ett speciellt ämne utan att använda bokstäverna e, k eller y. Enligt läraren ska det ta två dagar att skriva den och det är deadline om tre. Så kan det sammanfalla ibland, synd men jag får väl göra så gott jag kan.

Kommentarer