Passerar sorgliga minnen

Vi åker just nu igenom Chambéry där jag pluggade franska ett halvår 1994. Jag sitter och tokstirrar ut genom fönstret och försöker hitta något jag känner igen. Jag tror vi åkte förbi Carrefour dit jag då och då hängde med brudarna från Linköping som hade bil för att storhandla. Jag kommer inte ihåg vad det hette där jag bodde. Kan det ha varit Challes les Eaux? I så fall är jag precis utanför just nu.

Det är konstigt med nostalgitrippar när man inte ens vet var man har varit. Men jag skyller på Gustav, killen från Göteborg som bodde i samma ”slott” (det var faktiskt ett slott) som jag och nio andra studenter. Gustav var med några kompisar och vandrade när han plötsligt tappade greppet och föll. Han rullade ca 20 meter ner och stannade inte förrän han slog i ett träd, men troligtvis slog han i huvudet direkt för det såg inte ut som om han försökt hindra fallet.

Efter några veckors medvetslösenhet dog han på sjukhuset och hans föräldrar som bodde hos oss under tiden fick börja förbereda hemfrakt av sin son. Det är fortfarande så sorgligt att tänka på. Därför ursäktar jag mitt minne i det här fallet. Vi samlades allihop på hans jättefina begravning i Göteborg senare.

Kommentarer