Priviligierat nattarbete

Det går inte att låta bli att kommentera det ämne som diskuterades på Hallå P3 idag. Tydligen så pågår det en strid mellan Linda Skugge och Ebba Von Sydow.

Ebba som nyss fyllde 28 och har en hetsig karriär och även hon tydligen ett sviktande självförtroende känner sig stressad. Linda skugge, 35 med tre barn tycker att Ebbas stress är påklistrad och overklig och tycker att hon borde skaffa barn för att få kontakt med livet (min tolkning).

Otroligt konstigt att ge sig på varandras livssituation tycker jag och lämnar den diskussionen där. Det jag måste kommentera är ändå de kommentarer som kom in till Hallå P3 som ägnade sitt program åt ämnet idag.

Skrämmande många verkar reta sig på föräldrars ”privilegier” på jobbet. Föräldrar får välja semesterveckor först för att de måste vara lediga när barnen är lediga. Föräldrar är hemma med sjuka barn och övriga måste täcka upp för dem. Föräldrar måste gå tidigare för att hämta barn på dagis.

Detta retar uppenbarligen upp en massa människor som känner sig åsidosatta och trampade på.
Här är en av kommentarerna från Hallå P3 som får raggen att resa sig:

”Tyvärr handlar det kanske snarare om att det inte går att kombinera 2 föräldrar som vill göra karriär och barn? Och frågan är om man kan förvänta sig att alla som inte har barn (oavsett anledning) ska ha förståelse för att man måste komma senare och gå tidigare för att hämta och lämna barn och ändå få heltidslön? Så vitt jag vet så är dagis öppet så pass länge att man kan jobba heltid…eller?!?

Vad fan ska man säga om det?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen – vad hände med förslaget om sex timmars arbetsdag? Då skulle vi slippa den här avundsjukan på småbarnsföräldrar som inte är ute på krogen för att de jobbar färdigt sina förlorade arbetstimmar på kvällen när de nattat sina barn.

Kommentarer

Ja, vad finns det för alternativ – egentligen?
Starta sjukdagis?
Gå tillbaka till systemet där bara en förälder jobbar?

Tänk ett steg till du som retar dig på ”privilegierna”.

Framförallt är det väl märkligt att man kritiserar människor för att de skaffar barn, de är ju liksom en förutsättning för livet och faktiskt även för att samhället ska rulla vidare rent ekonomiskt, så det är bara att välja argument! Jag är ju själv numer inte längre småbarnsmamma,utan storbarnsmamma, men jag har ju varit där. Samtidigt har jag på min arbetsplats en stor andel, nästan 50 % småbarnsföräldrar och visst, det är rätt tungt emellanåt för oss som är på plats när flera är hemma och ”vabbar”. MEN, det handlar ju om organisation och INTE om att skuldbelägga ansvarsfulla föräldrar!! Om vi börjar tänka utifrån det sistnämnda så har vi ju faktiskt hamnat i ett omänskligt samhälle. Så, heja alla snortorkande kärleksfulla mammor och pappor!!! Ni bidrar till ett bättre samhälle och ska inte behöva känna lida! Punkt.

Ja, jag reagerar på att det ofta är så att hemma-arbete alltid räknas som mindre värt bara för att det inte syns. En person kan sitta och rulla tummarna på kontoret utan att någon reagerar, men om en annars flitig person jobbar hemma en eftermiddag så kan folk titta snett på denna.