Rättelse!

Jag har just fått veta att hela världen blivit felinformerad i mitt senaste inlägg. Det var visst inte min pappa som råkade i slagsmål utan min hältemodiga mamma som skulle försvara min plats i kön. Information om huruvida det där med stygnen är sant eller om det var mamma som fick sy eller rent av ett fantasifoster står under granskning.

För övrigt har jag läst ut denna Augustprisbelönta bok Svinalängorna. Detta är den enda bok jag läst i sommar som jag inte kan säga något ont om. Hur ska man kunna kritisera en berättelse som är så rak, utan sentimentalitet och inlindningar? Det kändes som när man gör raketen på julgransplundringen. Fast utan sssssssschwwwwwoooooooiiiiii på slutet. Historien är enligt mig så skickligt uppbyggd, som en direkt betraktelse ur detta växande barns synvinkel. Jag förstod inte riktigt hur bra den var förrän den var slut och raketen visst hade lyft, utan att jag märkt det.

Kommentarer