Rödgrön allians eller mobbing?

Socialdemokraterna har totaldippat i opinionsmmätningarna. Vem är förvånad?

Med förtvivlan har jag försökt hänga med i svängarna kring det nya alliansförsöket mellan S och MP. Det är knappt att det går att läsa artiklarna som skrivs kring detta utan att få dåliga flashbacks till skoltiden.

När de borgerliga partierna gick ihop och bildade alliansen förändrades politiken. Alliansen kan uppfattas som ett enda jätteparti trots deras olikheter i många frågor. Nu vill delar av vänstersidan göra samma sak. Men utan Vänsterpartiet. För Vänsterpartiet är helt utmobbat.

Deras åsikt kommer inte att räknas längre för om alliansen mellan MP och S blir verklighet finns det ingen som helst mening med att rösta på dem eftersom de inte kommer att vara med och påverka alls.

Det är väl ingen hemlighet att jag hejar på de Gröna och verkligen önskar att de ska växa sig riktigt starka och kunna ta ordentlig plats i nästa regering. Självklart behöver de S för att kunna få igenom sin politik. Det är bara så sorgligt att blockpolitiken stagnerar och att det inte finns utrymme för fritt tänkande och tyckande. Detta är inte någonting som gagnar demokratin. Helt plötsligt finns det i Sverige bara två olika sidor av samtliga politiska frågor. Skulle man tycka som den tredje lilla ensamma i någon fråga så har man ändå ingen chans att ”få rätt”.

Förut pratades det om mobbing-TV, nu verkar det ha spritt sig till mobbing-politik, kanhända jag är överkänslig men jag tycker det är obehagligt.

Det känns ända in i ryggmärgen. Jag avskyr verkligen allianser av alla dess slag, nu i helt opolitisk mening. Överallt allierar sig folk – blixtsnabbt. Man hinner inte ens lära känna folk i nya sammanhang innan det helt plötsligt finns grupperingar.

Jag har aldrig lyckats med konststycket att tillhöra någon sådan allians, åtminstone inte utan att känna mig dum mot de som lämnas utanför. Med tanke på mitt förra inlägg så väljer jag att se det som något positivt och luta mig mot att sociala fjärilar också behövs. Det är vi som utgör broarna mellan de isolerade öarna.

Nu måste jag knyta ihop säcken med en slutkläm:

Att folk allierar (alienerar?) sig privat, det är en sak. När det sker i grupp med ett medvetet uteslutande av andra grupper hissas varningsflagg. När stora grupper med makt gör samma sak kan det bli farligt.

Men – samtidigt kan jag inte vara riktigt besviken på MP. De har ju faktiskt inget val. Det var ju ändå inte de som började…

Kommentarer