Shit, jag har glömt när de slogs i Lützen

I går svischade jag förbi något blogginlägg som handlade om att vi inte skulle klara att analysera saker och ting på grund av att vi inte lägger saker och ting på minnet nu när i princip all information finns tillgänglig i telefonen eller datorn.

”Suck” tänkte jag och klickade mig vidare. Glömde sedan bort var jag läst det. Men när jag slog upp DN i morse fanns det där igen (ja, jag läser faktiskt papperstidningen också, jag sa ju att jag är en digital immigrant).

Det blir svårare att motviera utantillkunskap som geografiska namn och årtal och därför blir vi mer lättlurade eftersom vi tappar våra utantillkunskaper, hävdar Life Magazine via Johannes Åman.Vidare förklaras att det krävs faktakunskaper för att göra intelligenta sökningar och för att bedöma det som kommer ut av dem.

Det verkar som om man är rädd för att skolan ska ta till sig och börja arbeta med internet som informationskälla. Mitt antagande bygger på att artikeln syftar på ungdomar eftersom vi som redan är vuxna haft den förträffliga turen att hinna tillförskaffa oss goda allmänkunskaper genom hederliga böcker. Vi som redan är vuxna har fått lära oss alla årtal och geografiska namn genom tabeller och blindkartor. Tur det! Jag är jättestolt över att minnas år 1066, verkligen. Jag vet inte hur ofta jag kunnat stajla med att jag minnsann vet att slaget i Hastings gick av stapeln år tusensextiosex. Toppen! Shit, jag kunde ju Lützen också, men nu har jag glömt det. ÅÅÅH, nej jag kommer att bli lurad!!!!!

Här kommer några av mina tankar som jag tycker man glömt att ta hänsyn till när man pratar om att vi blir för lata för att lägga saker och ting på minnet:

  • Kunskaper inhämtas när man är nyfiken och att söka information på internet gagnar den nyfikna och möjlighet att fördjupa de nyinhämtade kunskaperna genom länkar till information inom samma eller angränsande ämne.
  • Kunskaper kan också inhämtas genom berättelser. Berättelser har alltid intresserat människor, oavsett den är i text, bild, ljud, film eller berättad av en vän, lärare eller skådespelare. Att berättelserna skulle försvinna bara för att vi letar årtal på internet låter i mina öron högst osannolikt.
  • Årtal är fullkomligt meningslöst att kunna, om man nu inte gillar att glänsa med sitt fantastiska sifferminne. Det enda som spelar roll är att man förstår förloppet.
  • Glömmer man ett geografiskt namn kan det vara förträffligt att snabbt få reda på det igen. Då skadar det väl knappast att man vet vilken källa som går att lita på redan innan. Med det vill jag säga att ju mer information man inhämtar från internet tillsammans med en lärare som förklarar det där om källkritik, desto bättre. Då får man lära sig källkritik och man lär sig hitta information som är relevant. Varför skulle alla lärare och pedagoger dö ut bara för att en informationskälla läggs till?
  • Slutligen: Tänk om skolan äntligen kan få koncentrera sig på det väsentliga istället för meningslösa utantillkunskaper som man bara har nytta av när man spelar TP med familjen.
  • Minneslekar är kul, har alltid varit kul och kommer fortsätta vara roliga. Men för det är det inte kul för alla att minnas just siffror och namn.
  • Jag fattar inte.

Äsch. Egentligen skulle det här inlägget kunna vara precis så här kort: ”Jag fattar inte?”.

Kommentarer

Men Mona, alltså! Hur du har utvecklat ditt skrivande! Jag är stum av beundran när jag surfar runt bland dina sidor och jag LÄSER faktiskt det du skriver. Jag är jätteglad för dig och jag vet att du kommer att promenera/ånga på långt i dina bruna läderstölvar. Rock on!

Men Mona, alltså! Hur du har utvecklat ditt skrivande! Jag är stum av beundran när jag surfar runt bland dina sidor och jag LÄSER faktiskt det du skriver. Jag är jätteglad för dig och jag vet att du kommer att promenera/ånga på långt i dina bruna läderstölvar. Rock on!