Sjuk, sjuka textmängder, sjukare

Efter fem dagars småsjuka till storsjuk. Fel håll liksom. Eller så är det bara så att man mår riktigt risigt när the shit hits the fan (I det här sammanhanget alltså luftrören).

Snacka om att falla på mållinjen efter att ha fixat hela vintern…

Nej, det är inte särskilt roligt att läsa om folks sjukdomar hela tiden. Men vad fasen ska man skriva om då? När det är det enda man kan tänka på?

Okej, får väl berätta hur det gick att försöka jobba då. Och jag kan inte berätta precis exakt allt, men hinta lite om vad jag håller på med just nu.

Men jag har försökt producera sådären ca 10-15 texter till en grej som jag hoppas att jag ska våga prata mer om när det är klart (vilket det ska vara om en vecka). Det är ett avskalat och modigt projekt, en kampanj, jag håller på med som syftar till att vi ska få fler medlemmar. Men egentligen är det en del av en metodprocess som ska bygga upp en berättarkultur i föreningen. Och jag får hela tiden backa bandet till huvudsyftet, att det behöver börja lågskaligt, att det är en början på någonting som kan växa och förfinas i flera steg.

Av alla de där texterna har jag gjort ca hälften och jag som egentligen skulle ha behövt hitta så där en 20 bilder också. Men texterna behövs och jag börjar misstänka att luftrören fläktar hjärnan eller något, för det funkar inte riktigt som det brukar. Tick tick tick. Men det brukar ju ordna sig i slutändan.

Har roat mig lite nu på kvällen för att tagga ner lite. Jag ger er en liten skräckfilm, en sann historia, med Leia i huvudrollen som… Leia.


#69

Kommentarer